Restorative yoga

Idag var jag på första passet av Restorative yoga på DinBalans. Två timmar av aktiv vila och jag njöt från första sekunden på den mjuka ullmatta. 

Restorative yoga är en lugnare form av yoga, till och med lugnare än yinyoga. Vi fick ligga på dubbla ullmattor och vi hade bolster, kuddar, block och filtar. Allt som behövs för att kunna bulla upp överallt och runt omkring. 

Varje position höll vi i 20 minuter och klarade nästan av alla. Av 5 positioner så fick jag ge upp 2 lite tidigare och i den ena positionen klarade jag inte av att ligga på höger höften. Men det klarar jag ju inte hemma på tempurmadrassem heller så jag blev inte så förvånad. 

Jag somnade aldrig helt men var på väg några gånger. Ni vet den där känslan när det helt plötsligt rycker till i någon kroppsdel och man inser att man håller på att somna. Det var väldigt skönt att ligga så länge i varje position. Ibland med musik i bakgrunden och ibland guidade Kirsti oss med kroppsscanning eller vackra tänkvärda ord. 

Svårigheten var att få hela kroppen att slappna av samtidigt. Jag insåg att musklerna runt bäckenet, höft och ljumskar är otroligt spända. Där var det väldigt svårt att slappna av. Omedvetet så spänner jag mig på grund av värken så det här var väldigt nyttigt. Jag längtar redan till nästa tisdag…för det här var riktigt lyxigt. Två timmars återhämtning och djup avslappning mitt i vardagen och arbetsveckan. Har ni inget annat för er eller om ni kan göra en omprioritering så kom till DinBalans nästa tisdag. Yogapasset håller på mellan kl. 10.30 – 12.30 och det är även drop-in. 

Det var två underbara timmar som fick mig att landa ordentligt. Jag hann känna lycka och tacksamhet över att humöret håller på att vända, att hopplösheten inte är lika stor som i helgen. Jag känner mig fortfarande ledsen och lite nere för att värken är så intensiv nu och för att det känns som om det bara blir värre och värre. Men glimten i ögat börjar komma tillbaka igen och jag fixar det här också 😜❤️

Nästa vecka är det äntligen dags för läkarbesök igen, på onsdag, i Västerås. Då hoppas jag på att få lite rätsida på vad som väntar. Om det finns något konkret att göra, vad som helst, eller om det bara är en fruktansvärd väntan som gäller. Får hålla tummen hårt 💕

I morgon blir det riktigt kul efter jobbet. Jag har fixat biljetter till Hellenius hörna. Vi åker upp tillsammans med Helena och Mange och ska få sitta som publik vid inspelningen. Tre timmars sittande plus bilresan kommer inte göra värken mindre men det får det vara värt. Värktabletter kommer få hålla värken på acceptabel nivå och så hoppas jag att det är roliga gäster som får mig att glömma bort höfterna ett tag. Gästerna är fortfarande hemliga så det får vi veta först när inspelningen börjar 😜Mycket spännande! 

Kram U

Annonser

Hur svårt kan det va? 6 år utan en värkfri dag…

Man kan landa på månen, man kan transplantera organ, man kan göra nya blodådror…man kan göra massvis med saker. Varför kan man inte få bort en inflammation? Hur svårt kan det va liksom? 

Just nu är det botten när det gäller höften på grund av den sabla inflammationen. Den där slemsäcken som aldrig lugnar ner sig. Jag har ondare än tidigare och just nu känns det ganska hopplöst. Det händer inget, tiden bara rullar iväg och värken ökar. Energinivån sjunker i takt med dagarna just nu och jag känner inte igen mig själv riktigt. Det är inte lika lätt att bita ihop och se glad ut. Nu svänger humöret och jag känner mig både ledsen och bitter emellanåt.

Jag har mailat läkaren och verkligen bett om hjälp. Han får ta till vilka åtgärder som helst och jag är beredd att chansa lite hejvilt just nu. Ta bort den jäkla slemsäcken och bombardera mig med kortison och inflammatoriska mediciner. Eftersom den växer ut igen så plocka bort den tills den förstår att det inte är lönt med några fler inflammationer. Tryck in en kopparspik eller nått så den inte växer ut igen. Eller skicka mig till något smärtcentrum så jag lär mig att leva med värken. Något måste hända innan jag ställer mig och helt hysteriskt bara skriker rakt ut.

Jag vill inte vara den griniga, trötta Ulrika. Jag vill vara mitt vanliga levnadsglada jag.


Så, nu tar jag lite sats och ska snart åka till vattengympan. Jag hoppas jag får någon form av kick av det passet, det brukar jag kunna få. Om inte annat så brukar sömnen kunna vara lite bättre efter ett pass i Hydrotrims varma sköna bassäng.

Sen på tisdag ska jag prova på en ny yogaklass, Restorativ yoga. Lugn vilsam yoga där man befinner sig länge i varje position. Det är ett tvåtimmars pass mitt på dagen så jag får ändra arbetstiderna lite för att pussla ihop det. Men jag är helt övertygad om att det är värt det. Passet är på DinBalans och det är Kirsti som håller i det. Längtar ❤️

Ha en fortsatt skön söndag fina ni! 

Och kom ihåg att inte vara så snabb med att döma en kanske grinig, småtjurig människa, man vet aldrig vilken kamp han eller hon går igenom.

Kram U ❤️

Min mamma sa ofta….

När huvudet är dumt får kroppen lida. Ibland vet jag att jag kunde hålla med henne och att det låg något i vad hon sa. 

Idag gjorde jag om ordspråket… när samvetet blir stillat kommer höften protestera. Men nu är det gjort! Jag har äntligen tagit tag i de döda och torra sommarblommorna och tomatplantorna. Jag har slängt gammalt, planterat om lite som förhoppningsvis kan leva några år till i rabatterna. Det har blivit sopat på altan och grejer har burits in i förrådet. Riktigt ordentligt städat blev det och det mår mitt samvete mycket bra av. Äntligen är baksidan redo för höst, kyla och ruskväder. Jag är inte redo men baksidan är i alla fall det.

Elias hjälpte mig nu när Henrik är nere i Italien. Helt på egen hand sa han att han skulle klippa gräsmattan. Han fixar det galant, både klippning och tankning. Han tog både baksida och framsida utan att gnälla. Han var till och med ute på allmänningen och klippte ett tag så han tyckte nog det var ganska kul.

Sista jordgubben för i år?



På kvällen tog jag äntligen hand om svampen jag och Elias plockade i lördags. Den hade nästan börjat torka där ute men nu så blev den förvälld och infryst. Henrik skickade bild från Italien där han satt och tog en öl i solnedgången men jag var helt nöjd med en köpekombucha vid spisen 😜

Nu bloggar jag i pauserna i ”Bonde söker fru” och bävar inför stunden när jag måste ta mig upp ur soffan. Undra om vanliga värktabletten hjälper i natt eller om jag kommer vakna varje gång jag rör mig. Kraftiga protester från höften. Men fint på baksidan blev det ju… Lite ljung på trappan så blir det riktigt bra. Jag tar sats och fixar det en annan dag, en sån där bättre-höft-dag. Det kommer förhoppningsvis en sån innan snön faller ❤️

Stenson övar upp balansen

Bästa salladerna på mysigaste stället i stan

Ni som ännu inte har varit på Café Längtan, gå dit. Ta en fika eller en lunch och jag kan lova att du inte blir besviken.

Idag var det mitt andra besök och jag hoppas att det inte dröjer så länge tills nästa gång. Deras sallader är oslagbara, helt grymma! 

Första gången jag var där åt jag en räksallad. Mängder med handskalade räkor och mycket annat gott låg på tallriken. Jag fick inte i mig allt, blev proppmätt! Kolla in vad smarriga de ser ut!

Två portioner räksallad

Idag hade jag redan ätit min lunch när det var dags att träffa Daniela. Jag tog då en chokladboll och en latte medan hon åt en prosciuttosallad.

Till salladen serveras även färskt gott bröd.

Personalen på detta café är hur goa och mysiga som helst. Det känns som om de kommer ihåg gästerna och får varenda en attt känna sig sedd och välkommen.

Café Längtan ligger på Rademachergatan, i hörnet mitt emot Spicy Hot och Mocca Deli. Har ni inte varit där tidigare och vill ha en lugn och trevlig miljö att äta/fika i så gör ett besök. Deras glass ör inte heller att leka med 😜 Bara ett litet tips en grå måndag i oktober 💕

Nu är det dags för nystart…

1,5 månad sen jag skrev sist, då hade vi precis kommit hem från Durham där vi hade hälsat på älskade dottern i några dagar. 1,5 månad, tiden rinner iväg och tiden har varit fylld med massor av saker. Det känns som om det händer grejer hela tiden och veckorna bara flyger iväg. 

Någon lång uppdatering här blir det inte för nu ska det bli kortare inlägg framöver. Har sagt det förr men nu ska jag verkligen försöka 🙈😂

Höfterna? Nja, höger höften får det nog mest handla om framöver då det är den som jäklas mest. Just nu känns det som den blir sämre och sämre. I takt med att värken ökar, desto mer biter jag ihop, desto sämre sover jag på nätterna vilket leder till att jag konstant gäspar och är trött. Får dåligt samvete över att jag är en tråkig fru och mamma men försöker tänka att det kunde vara värre. Jag är ju i alla fall inte elak utan bara trött. Ju tröttare jag är och ju mer värk jag har desto mindre orkar jag träna vilket späder på värken och den negativa spiralen fortsätter. Men nu ska jag se till att det vänder…jag ska bita ihop lite till och försöka se till att ta hand om mig bättre. Träna mer tror jag är det enda rätta. Väntar på återbesök hos läkaren för kortisonsprutor och förhoppningsvis någon dunderkur av något. Det är en sketen inflammation, visserligen stor och kronisk. Men hur svårt ska det va att få bort den liksom?

Vi har skaffat katt. En Stenson blev det. Sötaste katten på jorden såklart. Född 6 juni så nu är han 4 månader.

Jag nöjer mig så för idag för jag tittar på klockan och inser att det är dags att hoppa in i duschen. Vi är bortbjudna ikväll och även fast det inte är tre rätters och smoking som gäller så ska jag i alla fall tvätta bort spåren av skogen. Elias och jag var ute och plockade svamp idag. Grått väder men som vanligt fridfullt och underbart i skogen. Elias erkände att det var bra att jag tvingade med honom ut. Han fick vara chef över svampkniven och skulle försvara mig mot vildsvinen som vi vet håller till där. Det blev en del svamp så morgondagen får vi nog lägga en stund på att rensa.

Vattengympan, retreat, yoga, kombuchaförsöken som fortsätter, nya arbetsuppgifter, musikalhelg i Stockholm med grannarna, hälsokryssning med syster, alla goa middagar med vänner osv det kanske kommer upp på bloggen varefter eller kanske inte. 

Korta inlägg var det. Ska inte misslyckas redan första gången 😜

Ha en fin lördag!

Kram U 💕

England, kombucha och lite gråa mörka moln…

Natten till i måndags kom vi hem från England. Vi har haft några underbara dagar tillsammans med älskade dottern som bor i Durham. Hon flyttade till London efter studenten, bodde där ett år och jobbade. Efter det flyttade hon upp till Durham där hon nu ska börja sitt tredje år på universitetet. Nathalie har alltid pratat varmt om Durham och sagt att det är så vackert och nu när jag har sett staden med egna ögon kan jag inte annat än hålla med henne. En otroligt vacker, charmig och typiskt engelsk liten småstad. 

Vi hade tre hela dagar på plats och en av dem åkte vi till Newcastle för att shoppa och se lite annat. Vi har gått och gått, närmare milen varje dag. Elias har inte gnällt en enda gång och jag har haft mina kryckor. Utan dem hade jag inte varit i närheten av att klara av dagarna på det sättet som jag gjorde. Mer värktabletter än vanligt och definitivt valkar/blåsor i händerna men de här dagarna tror jag kvalar in högst på topplistan denna sommar. Att få umgås med Nathalie under så pass lång tid, att hinna prata om allt och ingenting och att ha tid att till att bara vara tillsammans har varit ovärderligt. Det var flera år sedan sist vi var tillsammans i flera dygn. Elias hann lära känna sin syster på nytt och det var härligt att se dem gå tillsammans, kramas, busas och skratta ihop. Jag vet att Nathalie tyckte det var både kul och viktigt att få visa oss hennes Durham. Hennes vardag. Viktig tid för oss alla❤️


Underbara dagar i en vacker stad tillsammans med en älskad dotter ❤️

I måndags satt jag hemma på baksidan och njöt av solen, tänkte på allt mysigt vi hade upplevt och kände en stor lycka i kroppen. Jag hann tänka att allt kändes så oförskämt bra och att hösten kommer bli kanon. Både lite nya arbetsuppgifter, ny träning i form Tabatan på Hydrotrim, lite känsla av nystart som brukligt alla höstar plus det stora att vi snart får hem vår efterlängtade kattunge. Där i solen fick jag nästan nypa mig i armen för att känna att allt det här som gav så skön känsla var på riktigt.

Men bara någon timme efteråt dök det upp lite orosmoln och efter det har det kommit upp några till. Några lite mörkare än de andra men förhoppningsvis försvinner de snart igen så att himlen blir sådär klarblå och vacker igen. Det ena mörkgråa molnet som vi får svar på först är om vi verkligen kommer få vår kattunge som vi tingade för mer än en månad sen. Hon har börjat halta och mår visst inte så bra. Hon ska till veterinären på fredag och då får vi veta mer. Förhoppningsvis är det en reaktion på vaccinet och då försvinner det antagligen. Men ovissheten är tråkig. Fast visst, vi har inte hunnit fästa oss vid den här katten och det finns många katter som är ute till försäljning så en katt kommer vi snart ha oavsett. Vilket är tur eftersom vi har köpt allt en katt kan behöva 😂 hoppas bara, om det nu skulle behövas, att vi hittar en ny katt med samma leveransdatum…jag har ju fått semester beviljad i samma veva.

Övriga moln lämnar jag onämnda, de skingrar sig förhoppningsvis jäkligt snabbt ❤️

Idag hade jag lunchdate med Daniela, en fin vän som jag lärde känna när jag yogade hos henne i hennes studio DinBalans. Idag bytte vi ställe för lunchen, istället för MoccaDeli som har varit vårt tillhåll senaste gångerna, gick vi tvärs över gatan till ett relativt nyöppnat ställe ”Längtan”. Ni som bor i Eskilstuna och inte har varit där, gå dit! Helt enormt grymma sallader och väldigt mysig lokal. Tystare och lugnare än på MoccaDeli där det många gånger pga ljudvolymen är svårt att föra ett samtal. Vi tog varsin räksallad, kolla in dem på bilden.

Av Daniela fick jag en ny svamp-kompis. Jag ska göra ett nytt försök att tillverka egen kombucha här hemma. Förra svampen av mjölksyrebakterier jag fick började det krypa små levande saker i efter ett tag. Nu gör jag ett nytt försök och kommer återkomma om det längre fram. Om det går bra vill säga 😂

Kram U❤️

Reaktion på kortisonet

Reaktion på kortisonet

Idag har jag ätit klart dosen på högsta nivån (60 mg/dag) och från och med i morgon ska jag börja trappa ner och fasa ut medicinen.  Jag har chockat upp kortisolnivån (stresshormonet) i kroppen med hjälp av kortisonet och detta i sin tur ska förenklat hejda utvecklingen och förhoppningsvis dämpa inflammationen. I det stora hela har jag mått väldigt bra av medicinen. Ska jag vara helt ärlig så har jag i mångt och mycket mått bättre än jag har gjort på länge. Om man bortser från höften så har jag rent ut sagt mått skitbra. Hade det inte varit så läskiga biverkningarna hade jag gärna gått på en sån här kur lite då och då 😜

Jag har inte på många många år haft sådan här energi och varit så här effektiv. Jag har haft både lust och ork till mycket, speciellt under de första tre dagarna. Jag har fått massor gjort och ändå haft ork kvar till annat. Jag har känt mig glad, upprymd och stark. Jag har några vänner och några kollegor som jag avundas pga deras outtröttliga energi. De som på vardagar även efter jobb, handling och matlagning orkar klämma in träning och kanske även någon ytterligare aktivitet på det. De som vill ha hela helgen inplanerad och som inte behöver ha lördag och söndag för återhämtning. Är det så här de känner det jämnt?

Skulle man äta kortison under en längre tid, mer än två veckor, då skulle inte den här positiva biverkningen finnas utan då skulle nog de andra mindre trevliga, rent ut sagt obehagliga biverkningarna dyka upp.

Nedan text är kopierad från 1177.se 

”Vanliga biverkningar

vätskeansamling

högt blodtryck

påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring

hudförtunning

försämrad sårläkning

rubbning i saltbalansen i form av för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt

för hög sockerhalt i blod och urin

benskörhet och muskelförtvining. 

Mindre vanliga biverkningar 

grön starr
grå starr

ökad risk för att få blodpropp.

Om du tar höga doser kan du få psykiska reaktioner som depression eller mani.

Sällsynta biverkningar 
godartad tryckökning i skallen
benröta

senbristning.”

Just de vanliga biverkningarna var lite väl tuffa kan jag tycka. Jag har tidigare pga medicin haft förhöjt blodtryck och jag äter redan kalcium och d-vitamin mot låg bentäthet (början till benskörhet). Inte skulle jag vilja lägga på mig vätska och gå upp i vikt heller efter att ha gått ner 10 kg, fåfängt kanske men så känns det. Nu när jag håller på att få lite mer muskler vill jag inte drabbas av muskelförtvining heller. Kanske bättre att vara lite trött emellanåt. Det mest viktiga blir ju nästan alltid gjort ändå. Fast visst…till jul kanske det skulle vara bra att kliva på en hög och intensiv kur. Så är huset städat, julklapparna inköpta och allt pynt uppsatt på 3-4 dagar 😂😂 Nu hoppas jag bara att mitt eget kortisol fortsätter att produceras och att uttrappningen av kortisonet går utan problem.
Inte bara jag som har haft full fart. Det har varit en relativt sval och vansinnigt torr sommar men det som planterats har växt något otroligt i trädgården.

Häromdagen. Tomaten fick vi binda upp i taket.


Ny variant för i år, tobaksplanta. Vet inte om jag tycker den är snygg eller inte 😂

Har varit ett litet 99 kronors olivträd som överlevt en vinter. Har dragit iväg massor i sommar 😍

En Petuniaplanta, ev en Surfina. Jag är lite osäker på skillnaden de emellan. Men oavsett så var det en liten planta jag planterade😂


Idag har det varit en riktig slö dag hemma med många timmars tittande på friidrotts-VM i London. Ingen speedad ”halvhög” känsla utan lite mer chill än de senaste dagarna.  Ingen träning idag men ganska mycket kyla på höften, alltid något. Första semesterdagen som faktiskt har varit riktigt slö och det med gott samvete ❤️😜

Kram från mig / U

Snart bara tre veckor kvar…det mesta är beställt och vi funderar fortfarande på namnet. Jag är mest inne på Zoey eller Sascha just nu, men vi får se vad det blir till slut 😍