Trist bakslag & lite ovisst framöver 

Var hos läkaren idag och ska jag summera besöket så är det väl 3 saker som det resulterade i.

1. Kortisonspruta

2. Ändrad arbetstid

3. Ny operation

1. Kortisonspruta fick jag i slemsäcken, aj! Lika jobbigt, svettigt och nervöst varje gång. Jag vet inte hur många kortisonsprutor jag har fått de senaste åren men det är nog 7-8 stycken. Ibland har jag fått lite kortvarig lindring och ibland ingen alls. Tänk om det kunde bli något annat den här gången. Lite mer långvarig effekt, ett halvår eller 8-9 månader. Osannolikt, jag vet. Men jag drömmer fortfarande om att något revolutionerande ska hända. Jag blir alldeles kallsvettig på hela kroppen när det är dags för sprutan och det är obehagligt. Det spänner och värker duktigt under tiden men det går ju hyfsat snabbt i alla fall.

2. Jag ska gå ner på halvtid fram till nyår. Det känns som ett fruktansvärt tungt bakslag. Jag hade lovat mig själv när jag hade kommit upp på 75% att jag aldrig skulle behöva backa och arbeta mindre. Jag har trivts så bra på 75% och jag har kommit in alla arbetsuppgifter bra och man är någon att räkna med när man arbetar 75. Man är där mer än man är borta. Att nu behöva fördela om arbetsuppgifter eller sänka kvalitetsnivån på det jag gör, känns fruktansvärt tråkigt. Alla har fullt upp och det går inte bara att lägga över något på någon annan utan att det blir extra belastning. Vi som har en bra balans i gruppen. Fånigt men det är den här delen som känns värst, tårarna har trillat nerför kinderna på efm. Men det är nog det bästa just nu. Om det kan vända pga det här så är det ju definitivt värt att backa ett steg. Risken är att det bara blir sämre och sämre om ingen förändring sker och det vill jag inte riskera. Det är illa nog som det är just nu. Med tanke på att jag är så slut och trött som jag är så är det kanske precis rätt steg att ta. Säkert rätt men förbaskat surt.

3. Jag är uppsatt på kö till en ny operation. Den operationen skulle innebära att lossa på fascia lata. Precis det som gjordes vid den sista operationen. Då uppe vid höften, nu är det nere vid knät. Samma muskel som går på utsidan från höften ner till knät. Syftet är att när muskeln sen växer fast så förlängs den förhoppningsvis. Blir muskeln längre så gnider den/irriterar den inte slemsäcken som den gör idag. 

Det finns människor som har blivit hjälpta av denna operation och jag griper efter alla halmstrån just nu. Jag är inte övertygad om att det blir operation. Efter 6 operationer och du fortfarande har värk så är det lätt att tvivel kommer. Men har jag lika ont efter nyår som jag har idag då ser jag kanske ingen annan utväg. Nackdelen med den operationen är att knät kan kännas lite instabilt ett tag efter. Fast skulle jag bli av med värken så tar jag gärna lite instabilitet. Det sas inför den förra operationen också, fast då mer för höften, men det upplevde jag aldrig som något problem. 

Ja, jag börjar med några lugna dagar nu efter sprutan. Jobbar torsdag och fredag, sen är jag ledig fram till onsdag. Det ska bli riktigt skönt. Sen får vi se hur det utvecklas framöver. Mer vila och mer fokus på rehab tillsammans med ny antiinflammatorisk medicin kanske gör susen så jag snart är uppe på 75% igen och slipper fundera på operation.

Nästa inlägg hoppas jag blir positivt 😜

Kram U ❤️

Annonser

Min svarta lista fylls på- nu med Trygg Hansa

Jag har en sjuk – och olycksfallsförsäkring i Trygg Hansa, Trygg Vuxen. Som tur är har jag inte behövt utnyttja den speciellt ofta utan jag har tillhört den stora skaran med folk som bara betalar in höga premier utan att plocka ut någon ersättning. Nu ska jag försöka göra en väldigt lång historia kort, inte min starkaste sida, men jag ska verkligen göra mitt bästa.

Vid flera tillfällen har jag ringt Trygg Hansa och kollat upp ifall jag kan få någon ersättning för medicinsk invaliditet när det gäller höfterna. Svaret har varit nej eftersom de här besvären jag har INTE finns med på deras ”sjukdomslista”. Det är inte många sjukdomar som är med där utan enbart ett fåtal. Sist när jag ringde Trygg Hansa och fick beskedet att: även om jag aldrig någonsin blir av med värken och aldrig kan gå mer än 100-200 meter utan att halta så kommer jag aldrig få en krona från försäkringsbolaget. Jag blev lite irriterad, vilket jag blir när jag tycker något är orättvist, och frågade vilka sjukdomar som ingår i deras lista. Jag får svaret att bl.a. hörselnedsättning ingår. 

Jag har ju hörapparater på båda öronen och känner lite glädje att jag kanske kan få ut någonting i alla fall även om det inte är för höfterna. Jag ordnar fullmakt så Trygg Hansa kan hämta ut mina journaler hos audionomen och väntar sen på att få en återkoppling. Idag, tisdag, loggar jag in på Mina Sidor och ser att ärendet är stängt. Jag ringer upp Trygg Hansa och får veta att jag vilken dag som helst kommer få hem ett brev med svaret. Jag ber att få det direkt i telefon och hör och häpna…

Ärendet är preskriberat!! Det tog för lång tid mellan att jag fick hörapparater tills det att jag anmälde skadan. Hur i helv. kan de ha preskriptionstid på en livslång sjukdom? Jag skulle ha anmält det här senast 2013 för att ha fått ersättning för medicinsk invaliditet. Jag hade inte en aning om att det i jämförelse, lilla besväret med hörseln, kunde ge ersättning när de stora besvären och ständiga värken i höfterna inte ger en spänn. Om jag är uppretad? Ja, definitivt 😡 Från och med nu ska allt anmälas. Hade jag kunnat så hade jag bytt försäkringsbolag men det går ju inte. Ifall jag med min tur skulle få någon av de andra sjukdomarna på listan så ska jag minsann ha ut full ersättning. 

Lite känsla av orättvisa, precis som med    Q-park. Det räcker med sånt nu, vill inte känna mer bitterhet nu. 

En tuff känslomässig dag är till ända och jag längtar efter att krypa ner i sängen och få vila. Är helt slut rakt igenom. Jag var på min underbara Restorative Yoga idag. Idag lyckades jag komma in i riktigt djup vila och då brast det. Jag grät okontrollerat och insåg hur trött jag är och insåg även hur mycket energi min konstanta värk tar. Det var skönt att släppa lite på trycket och låta känslorna pysa ut. Nu har jag tagit till mig kroppens varningssignaler och ska ha det med mig. Jag vill inte hamna i samma trötta tillstånd som jag gjorde för 5 år sen, det har tagit så lång tid att ta sig ur det. Tack fina Kirsti för yogan idag, den gjorde väldigt gott även om det säkert inte såg ut så ❤️

Ni som är nyfikna på Restorative yoga, googla och välj ”bilder”. Där ser ni många bilder på olika positioner som vi vilar i. Helt uppbullade med filtar och bolster. Trots tårarna idag så längtar jag till nästa tillfälle.

Jag ska till läkaren i Västerås i morgon och jag hoppas att det kan ge lite hopp om framtiden. För nu är det tufft att hantera värken och le samtidigt.

Var rädda om er och kom ihåg att anmäla allt omedelbart till försäkringsbolaget 🤔

Kram U ❤️

Restorative yoga

Idag var jag på första passet av Restorative yoga på DinBalans. Två timmar av aktiv vila och jag njöt från första sekunden på den mjuka ullmatta. 

Restorative yoga är en lugnare form av yoga, till och med lugnare än yinyoga. Vi fick ligga på dubbla ullmattor och vi hade bolster, kuddar, block och filtar. Allt som behövs för att kunna bulla upp överallt och runt omkring. 

Varje position höll vi i 20 minuter och klarade nästan av alla. Av 5 positioner så fick jag ge upp 2 lite tidigare och i den ena positionen klarade jag inte av att ligga på höger höften. Men det klarar jag ju inte hemma på tempurmadrassem heller så jag blev inte så förvånad. 

Jag somnade aldrig helt men var på väg några gånger. Ni vet den där känslan när det helt plötsligt rycker till i någon kroppsdel och man inser att man håller på att somna. Det var väldigt skönt att ligga så länge i varje position. Ibland med musik i bakgrunden och ibland guidade Kirsti oss med kroppsscanning eller vackra tänkvärda ord. 

Svårigheten var att få hela kroppen att slappna av samtidigt. Jag insåg att musklerna runt bäckenet, höft och ljumskar är otroligt spända. Där var det väldigt svårt att slappna av. Omedvetet så spänner jag mig på grund av värken så det här var väldigt nyttigt. Jag längtar redan till nästa tisdag…för det här var riktigt lyxigt. Två timmars återhämtning och djup avslappning mitt i vardagen och arbetsveckan. Har ni inget annat för er eller om ni kan göra en omprioritering så kom till DinBalans nästa tisdag. Yogapasset håller på mellan kl. 10.30 – 12.30 och det är även drop-in. 

Det var två underbara timmar som fick mig att landa ordentligt. Jag hann känna lycka och tacksamhet över att humöret håller på att vända, att hopplösheten inte är lika stor som i helgen. Jag känner mig fortfarande ledsen och lite nere för att värken är så intensiv nu och för att det känns som om det bara blir värre och värre. Men glimten i ögat börjar komma tillbaka igen och jag fixar det här också 😜❤️

Nästa vecka är det äntligen dags för läkarbesök igen, på onsdag, i Västerås. Då hoppas jag på att få lite rätsida på vad som väntar. Om det finns något konkret att göra, vad som helst, eller om det bara är en fruktansvärd väntan som gäller. Får hålla tummen hårt 💕

I morgon blir det riktigt kul efter jobbet. Jag har fixat biljetter till Hellenius hörna. Vi åker upp tillsammans med Helena och Mange och ska få sitta som publik vid inspelningen. Tre timmars sittande plus bilresan kommer inte göra värken mindre men det får det vara värt. Värktabletter kommer få hålla värken på acceptabel nivå och så hoppas jag att det är roliga gäster som får mig att glömma bort höfterna ett tag. Gästerna är fortfarande hemliga så det får vi veta först när inspelningen börjar 😜Mycket spännande! 

Kram U

Hur svårt kan det va? 6 år utan en värkfri dag…

Man kan landa på månen, man kan transplantera organ, man kan göra nya blodådror…man kan göra massvis med saker. Varför kan man inte få bort en inflammation? Hur svårt kan det va liksom? 

Just nu är det botten när det gäller höften på grund av den sabla inflammationen. Den där slemsäcken som aldrig lugnar ner sig. Jag har ondare än tidigare och just nu känns det ganska hopplöst. Det händer inget, tiden bara rullar iväg och värken ökar. Energinivån sjunker i takt med dagarna just nu och jag känner inte igen mig själv riktigt. Det är inte lika lätt att bita ihop och se glad ut. Nu svänger humöret och jag känner mig både ledsen och bitter emellanåt.

Jag har mailat läkaren och verkligen bett om hjälp. Han får ta till vilka åtgärder som helst och jag är beredd att chansa lite hejvilt just nu. Ta bort den jäkla slemsäcken och bombardera mig med kortison och inflammatoriska mediciner. Eftersom den växer ut igen så plocka bort den tills den förstår att det inte är lönt med några fler inflammationer. Tryck in en kopparspik eller nått så den inte växer ut igen. Eller skicka mig till något smärtcentrum så jag lär mig att leva med värken. Något måste hända innan jag ställer mig och helt hysteriskt bara skriker rakt ut.

Jag vill inte vara den griniga, trötta Ulrika. Jag vill vara mitt vanliga levnadsglada jag.


Så, nu tar jag lite sats och ska snart åka till vattengympan. Jag hoppas jag får någon form av kick av det passet, det brukar jag kunna få. Om inte annat så brukar sömnen kunna vara lite bättre efter ett pass i Hydrotrims varma sköna bassäng.

Sen på tisdag ska jag prova på en ny yogaklass, Restorativ yoga. Lugn vilsam yoga där man befinner sig länge i varje position. Det är ett tvåtimmars pass mitt på dagen så jag får ändra arbetstiderna lite för att pussla ihop det. Men jag är helt övertygad om att det är värt det. Passet är på DinBalans och det är Kirsti som håller i det. Längtar ❤️

Ha en fortsatt skön söndag fina ni! 

Och kom ihåg att inte vara så snabb med att döma en kanske grinig, småtjurig människa, man vet aldrig vilken kamp han eller hon går igenom.

Kram U ❤️

Nu är det dags för nystart…

1,5 månad sen jag skrev sist, då hade vi precis kommit hem från Durham där vi hade hälsat på älskade dottern i några dagar. 1,5 månad, tiden rinner iväg och tiden har varit fylld med massor av saker. Det känns som om det händer grejer hela tiden och veckorna bara flyger iväg. 

Någon lång uppdatering här blir det inte för nu ska det bli kortare inlägg framöver. Har sagt det förr men nu ska jag verkligen försöka 🙈😂

Höfterna? Nja, höger höften får det nog mest handla om framöver då det är den som jäklas mest. Just nu känns det som den blir sämre och sämre. I takt med att värken ökar, desto mer biter jag ihop, desto sämre sover jag på nätterna vilket leder till att jag konstant gäspar och är trött. Får dåligt samvete över att jag är en tråkig fru och mamma men försöker tänka att det kunde vara värre. Jag är ju i alla fall inte elak utan bara trött. Ju tröttare jag är och ju mer värk jag har desto mindre orkar jag träna vilket späder på värken och den negativa spiralen fortsätter. Men nu ska jag se till att det vänder…jag ska bita ihop lite till och försöka se till att ta hand om mig bättre. Träna mer tror jag är det enda rätta. Väntar på återbesök hos läkaren för kortisonsprutor och förhoppningsvis någon dunderkur av något. Det är en sketen inflammation, visserligen stor och kronisk. Men hur svårt ska det va att få bort den liksom?

Vi har skaffat katt. En Stenson blev det. Sötaste katten på jorden såklart. Född 6 juni så nu är han 4 månader.

Jag nöjer mig så för idag för jag tittar på klockan och inser att det är dags att hoppa in i duschen. Vi är bortbjudna ikväll och även fast det inte är tre rätters och smoking som gäller så ska jag i alla fall tvätta bort spåren av skogen. Elias och jag var ute och plockade svamp idag. Grått väder men som vanligt fridfullt och underbart i skogen. Elias erkände att det var bra att jag tvingade med honom ut. Han fick vara chef över svampkniven och skulle försvara mig mot vildsvinen som vi vet håller till där. Det blev en del svamp så morgondagen får vi nog lägga en stund på att rensa.

Vattengympan, retreat, yoga, kombuchaförsöken som fortsätter, nya arbetsuppgifter, musikalhelg i Stockholm med grannarna, hälsokryssning med syster, alla goa middagar med vänner osv det kanske kommer upp på bloggen varefter eller kanske inte. 

Korta inlägg var det. Ska inte misslyckas redan första gången 😜

Ha en fin lördag!

Kram U 💕

Reaktion på kortisonet

Reaktion på kortisonet

Idag har jag ätit klart dosen på högsta nivån (60 mg/dag) och från och med i morgon ska jag börja trappa ner och fasa ut medicinen.  Jag har chockat upp kortisolnivån (stresshormonet) i kroppen med hjälp av kortisonet och detta i sin tur ska förenklat hejda utvecklingen och förhoppningsvis dämpa inflammationen. I det stora hela har jag mått väldigt bra av medicinen. Ska jag vara helt ärlig så har jag i mångt och mycket mått bättre än jag har gjort på länge. Om man bortser från höften så har jag rent ut sagt mått skitbra. Hade det inte varit så läskiga biverkningarna hade jag gärna gått på en sån här kur lite då och då 😜

Jag har inte på många många år haft sådan här energi och varit så här effektiv. Jag har haft både lust och ork till mycket, speciellt under de första tre dagarna. Jag har fått massor gjort och ändå haft ork kvar till annat. Jag har känt mig glad, upprymd och stark. Jag har några vänner och några kollegor som jag avundas pga deras outtröttliga energi. De som på vardagar även efter jobb, handling och matlagning orkar klämma in träning och kanske även någon ytterligare aktivitet på det. De som vill ha hela helgen inplanerad och som inte behöver ha lördag och söndag för återhämtning. Är det så här de känner det jämnt?

Skulle man äta kortison under en längre tid, mer än två veckor, då skulle inte den här positiva biverkningen finnas utan då skulle nog de andra mindre trevliga, rent ut sagt obehagliga biverkningarna dyka upp.

Nedan text är kopierad från 1177.se 

”Vanliga biverkningar

vätskeansamling

högt blodtryck

påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring

hudförtunning

försämrad sårläkning

rubbning i saltbalansen i form av för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt

för hög sockerhalt i blod och urin

benskörhet och muskelförtvining. 

Mindre vanliga biverkningar 

grön starr
grå starr

ökad risk för att få blodpropp.

Om du tar höga doser kan du få psykiska reaktioner som depression eller mani.

Sällsynta biverkningar 
godartad tryckökning i skallen
benröta

senbristning.”

Just de vanliga biverkningarna var lite väl tuffa kan jag tycka. Jag har tidigare pga medicin haft förhöjt blodtryck och jag äter redan kalcium och d-vitamin mot låg bentäthet (början till benskörhet). Inte skulle jag vilja lägga på mig vätska och gå upp i vikt heller efter att ha gått ner 10 kg, fåfängt kanske men så känns det. Nu när jag håller på att få lite mer muskler vill jag inte drabbas av muskelförtvining heller. Kanske bättre att vara lite trött emellanåt. Det mest viktiga blir ju nästan alltid gjort ändå. Fast visst…till jul kanske det skulle vara bra att kliva på en hög och intensiv kur. Så är huset städat, julklapparna inköpta och allt pynt uppsatt på 3-4 dagar 😂😂 Nu hoppas jag bara att mitt eget kortisol fortsätter att produceras och att uttrappningen av kortisonet går utan problem.
Inte bara jag som har haft full fart. Det har varit en relativt sval och vansinnigt torr sommar men det som planterats har växt något otroligt i trädgården.

Häromdagen. Tomaten fick vi binda upp i taket.


Ny variant för i år, tobaksplanta. Vet inte om jag tycker den är snygg eller inte 😂

Har varit ett litet 99 kronors olivträd som överlevt en vinter. Har dragit iväg massor i sommar 😍

En Petuniaplanta, ev en Surfina. Jag är lite osäker på skillnaden de emellan. Men oavsett så var det en liten planta jag planterade😂


Idag har det varit en riktig slö dag hemma med många timmars tittande på friidrotts-VM i London. Ingen speedad ”halvhög” känsla utan lite mer chill än de senaste dagarna.  Ingen träning idag men ganska mycket kyla på höften, alltid något. Första semesterdagen som faktiskt har varit riktigt slö och det med gott samvete ❤️😜

Kram från mig / U

Snart bara tre veckor kvar…det mesta är beställt och vi funderar fortfarande på namnet. Jag är mest inne på Zoey eller Sascha just nu, men vi får se vad det blir till slut 😍

Äntligen en höftdiagnos att utgå ifrån + sommarkväll vid Sundbyholm ☀️

Igår hade jag telefontid med min läkare, uppföljning av mina tre undersökningar som jag blev remitterad till i slutet av mars. Jag har sett fram det här samtalet mest pga den anledningen att jag äntligen skulle få ett svar på vad det är som gör så förbannat ont. Jag har konstant värk men den varierar som tur är i styrka och ligger inte på max flera dagar i sträck. Nu har jag fått en diagnos och framförallt vågade jag ställa den avgörande frågan: kommer jag någonsin bli av med värken? Svaret blev som tur var ett ja på den frågan men med tillägget att det kan ta tid, väldigt lång tid. Det jag har är en stor kronisk inflammation i höftens största slemsäck, på läkarspråk Trokanterbursit.

9/10 av de som drabbas är medelålders kvinnor och för de allra flesta läker det ut efter några veckor. Jag har haft min arga slemsäck i 4 år så den verkar vara ganska segdragen och envis. Vid operation 5 och 6 opererades slemsäckarna bort och på vänster sida så växte den ut utan att bli inflammerad igen. Tyvärr blev inte fallet så på höger sida. Där blev den lika inflammerad igen som den säcken som togs bort. I den situationen kunde man ju önska att de inte växte ut igen, att man istället kunde plugga igen den och att den inte kom tillbaka. När den gör riktigt ont kan den svälla upp till 8-10 gångers storlek 🙈

Så vad blev direktiven från läkaren då? Mer träning och med fokus främst på lårmusklerna för att de ska orka bära belastningen istället för höfterna. Aktiv nerkylning av höft/slemsäck när jag får ont. Alltså ligga på sidan och lägga en ispåse eller något riktigt kallt på höften, då krymper slemsäcken och värken kan avta…låter ganska kallt men logiskt. Jag ska antingen gå långsamt eller använda kryckor, inte halta. Plus att jag idag har startat en dunderkur med kortisontabletter.  En kort intensiv kur på 10 dagar. 5 dagar med stark dos och sen nedtrappning i 5 dagar. Är lite orolig för de hemska biverkningarna men hoppas de inte hinner dyka upp på den korta tiden. Idag efter att ha smällt i mig 60 mg kortison vid lunchtid så har jag känt mig väldigt pigg och är fortfarande när klockan snart är 23 hyfsat pigg för att vara mig. Kan jag få mindre värk och den enda biverkningen är extra energi och pigghet då kan jag äta kortison för alltid 😂 jag får göra en utvärdering längre fram men jag har starka förhoppningar om att det blir bra…så småningom…i alla fall någon gång ❤️

Så hoppet är fortfarande uppe, till och med starkare än tidigare. Jag får fortsätta ha tålamod och fortsätta att hantera värken på samma sätt som tidigare. Få ännu mer kraft och fokus på träningen i höst, plocka fram kryckorna lite oftare och lägga mig ner oftare och vila med kyla på höfterna så kommer det ordna upp sig det här också 👍

Vi har fått främmande från Skåne idag. Peter och hans son Eric brukar komma upp några dagar varje sommar, det har blivit en tradition. Det är häftigt med Elias och Eric, även fast de inte träffas så ofta, 2-3 ggr/år så är det som om uppehållen aldrig hade existerat. Idag hälsade de på varandra och sen tog det mindre än en minut innan de hade dragit upp på övervåningen och hade börjat leka. Helt automatiskt, inga tysta trevande stunder i början utan pang på direkt 😂

Efter maten åkte vi ut till Sundbyholm och köpte glass, strosade runt och tittade på båtar och njöt av den vackra men lite kyliga kvällen.

Det är en riktig oas och vacker, mysigt plats vi har så nära stan.

Nu ska jag ta bort den från början frusna vetekudden från höften och gå ut till de andra i soffan. Ett ganska skönt sätt att vila faktiskt även fast det gör ganska isande ont djupt ner i höften. Hoppas det är när slemsäcken krymper som det gör ont på det där sättet. Blir svårt att fixa kylan sen på jobbet men får klura ut något. Första problemet är ju att vi inte har någon frys jag kan låna. Tror det bara finns en i arresten och en uppe på Tekniska roteln men de har ju inte jag tillgång till. Jaja, 2,5 vecka kvar ☀️

Kram från mig ❤️