Trist bakslag & lite ovisst framöver 

Var hos läkaren idag och ska jag summera besöket så är det väl 3 saker som det resulterade i.

1. Kortisonspruta

2. Ändrad arbetstid

3. Ny operation

1. Kortisonspruta fick jag i slemsäcken, aj! Lika jobbigt, svettigt och nervöst varje gång. Jag vet inte hur många kortisonsprutor jag har fått de senaste åren men det är nog 7-8 stycken. Ibland har jag fått lite kortvarig lindring och ibland ingen alls. Tänk om det kunde bli något annat den här gången. Lite mer långvarig effekt, ett halvår eller 8-9 månader. Osannolikt, jag vet. Men jag drömmer fortfarande om att något revolutionerande ska hända. Jag blir alldeles kallsvettig på hela kroppen när det är dags för sprutan och det är obehagligt. Det spänner och värker duktigt under tiden men det går ju hyfsat snabbt i alla fall.

2. Jag ska gå ner på halvtid fram till nyår. Det känns som ett fruktansvärt tungt bakslag. Jag hade lovat mig själv när jag hade kommit upp på 75% att jag aldrig skulle behöva backa och arbeta mindre. Jag har trivts så bra på 75% och jag har kommit in alla arbetsuppgifter bra och man är någon att räkna med när man arbetar 75. Man är där mer än man är borta. Att nu behöva fördela om arbetsuppgifter eller sänka kvalitetsnivån på det jag gör, känns fruktansvärt tråkigt. Alla har fullt upp och det går inte bara att lägga över något på någon annan utan att det blir extra belastning. Vi som har en bra balans i gruppen. Fånigt men det är den här delen som känns värst, tårarna har trillat nerför kinderna på efm. Men det är nog det bästa just nu. Om det kan vända pga det här så är det ju definitivt värt att backa ett steg. Risken är att det bara blir sämre och sämre om ingen förändring sker och det vill jag inte riskera. Det är illa nog som det är just nu. Med tanke på att jag är så slut och trött som jag är så är det kanske precis rätt steg att ta. Säkert rätt men förbaskat surt.

3. Jag är uppsatt på kö till en ny operation. Den operationen skulle innebära att lossa på fascia lata. Precis det som gjordes vid den sista operationen. Då uppe vid höften, nu är det nere vid knät. Samma muskel som går på utsidan från höften ner till knät. Syftet är att när muskeln sen växer fast så förlängs den förhoppningsvis. Blir muskeln längre så gnider den/irriterar den inte slemsäcken som den gör idag. 

Det finns människor som har blivit hjälpta av denna operation och jag griper efter alla halmstrån just nu. Jag är inte övertygad om att det blir operation. Efter 6 operationer och du fortfarande har värk så är det lätt att tvivel kommer. Men har jag lika ont efter nyår som jag har idag då ser jag kanske ingen annan utväg. Nackdelen med den operationen är att knät kan kännas lite instabilt ett tag efter. Fast skulle jag bli av med värken så tar jag gärna lite instabilitet. Det sas inför den förra operationen också, fast då mer för höften, men det upplevde jag aldrig som något problem. 

Ja, jag börjar med några lugna dagar nu efter sprutan. Jobbar torsdag och fredag, sen är jag ledig fram till onsdag. Det ska bli riktigt skönt. Sen får vi se hur det utvecklas framöver. Mer vila och mer fokus på rehab tillsammans med ny antiinflammatorisk medicin kanske gör susen så jag snart är uppe på 75% igen och slipper fundera på operation.

Nästa inlägg hoppas jag blir positivt 😜

Kram U ❤️

Annonser
Reaktion på kortisonet

Reaktion på kortisonet

Idag har jag ätit klart dosen på högsta nivån (60 mg/dag) och från och med i morgon ska jag börja trappa ner och fasa ut medicinen.  Jag har chockat upp kortisolnivån (stresshormonet) i kroppen med hjälp av kortisonet och detta i sin tur ska förenklat hejda utvecklingen och förhoppningsvis dämpa inflammationen. I det stora hela har jag mått väldigt bra av medicinen. Ska jag vara helt ärlig så har jag i mångt och mycket mått bättre än jag har gjort på länge. Om man bortser från höften så har jag rent ut sagt mått skitbra. Hade det inte varit så läskiga biverkningarna hade jag gärna gått på en sån här kur lite då och då 😜

Jag har inte på många många år haft sådan här energi och varit så här effektiv. Jag har haft både lust och ork till mycket, speciellt under de första tre dagarna. Jag har fått massor gjort och ändå haft ork kvar till annat. Jag har känt mig glad, upprymd och stark. Jag har några vänner och några kollegor som jag avundas pga deras outtröttliga energi. De som på vardagar även efter jobb, handling och matlagning orkar klämma in träning och kanske även någon ytterligare aktivitet på det. De som vill ha hela helgen inplanerad och som inte behöver ha lördag och söndag för återhämtning. Är det så här de känner det jämnt?

Skulle man äta kortison under en längre tid, mer än två veckor, då skulle inte den här positiva biverkningen finnas utan då skulle nog de andra mindre trevliga, rent ut sagt obehagliga biverkningarna dyka upp.

Nedan text är kopierad från 1177.se 

”Vanliga biverkningar

vätskeansamling

högt blodtryck

påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring

hudförtunning

försämrad sårläkning

rubbning i saltbalansen i form av för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt

för hög sockerhalt i blod och urin

benskörhet och muskelförtvining. 

Mindre vanliga biverkningar 

grön starr
grå starr

ökad risk för att få blodpropp.

Om du tar höga doser kan du få psykiska reaktioner som depression eller mani.

Sällsynta biverkningar 
godartad tryckökning i skallen
benröta

senbristning.”

Just de vanliga biverkningarna var lite väl tuffa kan jag tycka. Jag har tidigare pga medicin haft förhöjt blodtryck och jag äter redan kalcium och d-vitamin mot låg bentäthet (början till benskörhet). Inte skulle jag vilja lägga på mig vätska och gå upp i vikt heller efter att ha gått ner 10 kg, fåfängt kanske men så känns det. Nu när jag håller på att få lite mer muskler vill jag inte drabbas av muskelförtvining heller. Kanske bättre att vara lite trött emellanåt. Det mest viktiga blir ju nästan alltid gjort ändå. Fast visst…till jul kanske det skulle vara bra att kliva på en hög och intensiv kur. Så är huset städat, julklapparna inköpta och allt pynt uppsatt på 3-4 dagar 😂😂 Nu hoppas jag bara att mitt eget kortisol fortsätter att produceras och att uttrappningen av kortisonet går utan problem.
Inte bara jag som har haft full fart. Det har varit en relativt sval och vansinnigt torr sommar men det som planterats har växt något otroligt i trädgården.

Häromdagen. Tomaten fick vi binda upp i taket.


Ny variant för i år, tobaksplanta. Vet inte om jag tycker den är snygg eller inte 😂

Har varit ett litet 99 kronors olivträd som överlevt en vinter. Har dragit iväg massor i sommar 😍

En Petuniaplanta, ev en Surfina. Jag är lite osäker på skillnaden de emellan. Men oavsett så var det en liten planta jag planterade😂


Idag har det varit en riktig slö dag hemma med många timmars tittande på friidrotts-VM i London. Ingen speedad ”halvhög” känsla utan lite mer chill än de senaste dagarna.  Ingen träning idag men ganska mycket kyla på höften, alltid något. Första semesterdagen som faktiskt har varit riktigt slö och det med gott samvete ❤️😜

Kram från mig / U

Snart bara tre veckor kvar…det mesta är beställt och vi funderar fortfarande på namnet. Jag är mest inne på Zoey eller Sascha just nu, men vi får se vad det blir till slut 😍

Äntligen en höftdiagnos att utgå ifrån + sommarkväll vid Sundbyholm ☀️

Igår hade jag telefontid med min läkare, uppföljning av mina tre undersökningar som jag blev remitterad till i slutet av mars. Jag har sett fram det här samtalet mest pga den anledningen att jag äntligen skulle få ett svar på vad det är som gör så förbannat ont. Jag har konstant värk men den varierar som tur är i styrka och ligger inte på max flera dagar i sträck. Nu har jag fått en diagnos och framförallt vågade jag ställa den avgörande frågan: kommer jag någonsin bli av med värken? Svaret blev som tur var ett ja på den frågan men med tillägget att det kan ta tid, väldigt lång tid. Det jag har är en stor kronisk inflammation i höftens största slemsäck, på läkarspråk Trokanterbursit.

9/10 av de som drabbas är medelålders kvinnor och för de allra flesta läker det ut efter några veckor. Jag har haft min arga slemsäck i 4 år så den verkar vara ganska segdragen och envis. Vid operation 5 och 6 opererades slemsäckarna bort och på vänster sida så växte den ut utan att bli inflammerad igen. Tyvärr blev inte fallet så på höger sida. Där blev den lika inflammerad igen som den säcken som togs bort. I den situationen kunde man ju önska att de inte växte ut igen, att man istället kunde plugga igen den och att den inte kom tillbaka. När den gör riktigt ont kan den svälla upp till 8-10 gångers storlek 🙈

Så vad blev direktiven från läkaren då? Mer träning och med fokus främst på lårmusklerna för att de ska orka bära belastningen istället för höfterna. Aktiv nerkylning av höft/slemsäck när jag får ont. Alltså ligga på sidan och lägga en ispåse eller något riktigt kallt på höften, då krymper slemsäcken och värken kan avta…låter ganska kallt men logiskt. Jag ska antingen gå långsamt eller använda kryckor, inte halta. Plus att jag idag har startat en dunderkur med kortisontabletter.  En kort intensiv kur på 10 dagar. 5 dagar med stark dos och sen nedtrappning i 5 dagar. Är lite orolig för de hemska biverkningarna men hoppas de inte hinner dyka upp på den korta tiden. Idag efter att ha smällt i mig 60 mg kortison vid lunchtid så har jag känt mig väldigt pigg och är fortfarande när klockan snart är 23 hyfsat pigg för att vara mig. Kan jag få mindre värk och den enda biverkningen är extra energi och pigghet då kan jag äta kortison för alltid 😂 jag får göra en utvärdering längre fram men jag har starka förhoppningar om att det blir bra…så småningom…i alla fall någon gång ❤️

Så hoppet är fortfarande uppe, till och med starkare än tidigare. Jag får fortsätta ha tålamod och fortsätta att hantera värken på samma sätt som tidigare. Få ännu mer kraft och fokus på träningen i höst, plocka fram kryckorna lite oftare och lägga mig ner oftare och vila med kyla på höfterna så kommer det ordna upp sig det här också 👍

Vi har fått främmande från Skåne idag. Peter och hans son Eric brukar komma upp några dagar varje sommar, det har blivit en tradition. Det är häftigt med Elias och Eric, även fast de inte träffas så ofta, 2-3 ggr/år så är det som om uppehållen aldrig hade existerat. Idag hälsade de på varandra och sen tog det mindre än en minut innan de hade dragit upp på övervåningen och hade börjat leka. Helt automatiskt, inga tysta trevande stunder i början utan pang på direkt 😂

Efter maten åkte vi ut till Sundbyholm och köpte glass, strosade runt och tittade på båtar och njöt av den vackra men lite kyliga kvällen.

Det är en riktig oas och vacker, mysigt plats vi har så nära stan.

Nu ska jag ta bort den från början frusna vetekudden från höften och gå ut till de andra i soffan. Ett ganska skönt sätt att vila faktiskt även fast det gör ganska isande ont djupt ner i höften. Hoppas det är när slemsäcken krymper som det gör ont på det där sättet. Blir svårt att fixa kylan sen på jobbet men får klura ut något. Första problemet är ju att vi inte har någon frys jag kan låna. Tror det bara finns en i arresten och en uppe på Tekniska roteln men de har ju inte jag tillgång till. Jaja, 2,5 vecka kvar ☀️

Kram från mig ❤️

MSM för hund, häst och mig

Idag efter jobbet och gymmet var jag på Granngården och shoppade. Mitt MSM pulver är slut och jag tänkte vara lite ekonomisk den här gången.

Jag behöver inte använda skopan som fanns i burken utan jag fortsätter nog med min mänskliga dosering på 1 tsk/dag. Sätter nog väldig fart på magen om jag doserar efter hästarnas mått haha. Men en större hund på 40 kg och jag ska äta lika mycket ungefär. Tror inte att det skiljer något på de olika preparaten från ”människoaffärer” jämfört med ”djuraffärer” så varför betala mer för något som antagligen är helt likvärdigt? 

Märkligt att hundar och människor ska trappa upp till rätt dosering medan hästar går ut starkt och sedan trappar ner till rätt dos….eller läser jag fel?

Den här veckan har hittills gått i ett rasande tempo, både på jobbet och privat. Det har inte lunkat på i vanlig takt direkt. Det känns som om mycket har hopat sig till den här och de kommande två veckorna. Det är en utmaning för mig. Till en viss gräns blir jag bara väldigt effektiv, men när jag överskrider den gränsen blir det negativ stress, jag börjar prata för mig själv, blir virrig och lättirriterad plus att huvudvärken kommer som en käftsmäll. Bra varningstecken som jag tar på allvar. Sen att jag samtidigt försöker komma igång med träningen på riktigt OCH fasar ut/minskar kraftigt på tramadolen samtidigt kanske inte är optimalt men nu är jag igång och då är det bara att bita ihop och köra på. 

Min chef ser det här och klev in idag och hjälpte mig att göra en prioritering av allt som jag har att göra just nu. Underbart! Direkt kände jag hur kroppen slappnade av och jag sänkte axlarna, andades djupare och tänkte mer fokuserat. Kände mig som den där helium ballongen som hade tappat den fastknutna tyngden och som sakta svävade iväg 🙈 Jag stannade kvar en timme extra på jobbet och gjorde klart så mycket som möjligt inför en deadline jag har på måndag. Nu kan jag släppa jobbet över helgen och njuta av två sköna dagar med många roliga och trevliga aktiviteter.

Idag fick jag hämta vår nya fina lampa som hade kommit. Äntligen! Jag har beställt den från Zelected by Houze och den är helt grym 😜 har längtat efter den sen jag hade visningen här hemma första april och såg den plats.

En lite softare lampa i bara så blir det perfekt!

Passet på gymmet idag blev ett bra pass. Tyngre vikter och någon ny övning gav en skön känsla. Jag är inne i ett bra flow nu och ska försöka behålla det framöver. 2-3 pass i veckan känns som en lagom mängd just nu. Skulle jag få till något mer så får det bli bonus, men jag känner ingen press. Precis som det ska vara ❤️

Nu är det dags att ta sig genom duschen och göra sig i ordning för en middag borta ikväll. Tror dock det blir en ganska tidig kväll verkar min kropp vilja säga 😂 Sen börjar lördagen med yoga för mig och Elias tillsammans på WorldClass. Det ser både han och jag fram emot 🙏

Ha en riktigt kul och mysig fredagskväll!      Kram U ❤️

Ingen artros!

Efter ett besök hos ”min” höftläkare/ortopedspecialist/överläkare Thomas på ortopeden i Västerås är jag nu inställd på att det inte är artros jag har. Att jag kallar honom min är för att han har opererat mig 6 gånger, han kan mina höfter och jag litar på honom till 100%. Jag fick besöka röntgenavdelningen innan jag fick träffa Thomas och de tog bilder på höfterna från alla möjliga vinklar. Nät Thomas sen tittade på dem sa han att det inte finns en chans att det är artros som gör så ont i mina höfter. Jag har en fin jämn spalt mellan kula och ledskål, inget som påvisar någon form av artros.

Nästa steg på vägen för att hitta vad felet är blir tre åtgärder. Ett ultraljud hos en specialist i Stockholm, magnetröntgen i Västerås och en bedövningsspruta i leden som ska utföras i Köping. Dessa tre åtgärder kommer att ge en massa ledtrådar och förhoppningsvis kan Thomas ge en diagnos efter det. Jag ska utvärdera den antiinflammatoriska medicinen och se om den gör nytta och jag ska fortsätta med de starka värktabletterna. Jag har fått öka på dosen efter jag gick upp på 75% men så får det vara just nu. Det är ett val jag gör och jag får ta smällen och fasa ut den sen. Men hellre att äta dessa värktabletter och fixa att arbeta 75% och inte jämnt ha kraftig värk. Molvärken finns alltid där 24/7, mer eller mindre, men den har jag lärt mig att handskas med. Den kraftiga jobbiga värken som kommer efter lunch och på eftermiddagen, att jag får dämpa den med tabletter får vara ok just nu. Jag orkar inte gå och ha jätteont hela tiden, så stark är jag inte.

Just nu känns det helt rätt att ge allt! Nu finns det en plan för hur vi ska gå vidare. Jag har ju även den tredje läkaren jag ska gå till, på Mälarsjukhuset. Men säger han att det är artros då blir jag tokig. Jag vill att han ska ge samma utlåtande som Thomas, då skulle jag känna mig helt lugn. Eller så går jag på min magkänsla (brukar har rätt). Magkänslan säger att det inte är artros och att jag ska lita på Thomas 😜

Idag köpte jag en ny köksmaskin!

En slow cooker. Enligt några av cheferna på jobbet, där ibland min närmaste, så är detta en ovärderlig hjälp i köket. Maten står och puttrar hela dagen och blir fantastiskt god. Så nu ska här experimenteras med långkok, kyckling, lasagne, köttfärssås och grytor. Den var dock väldigt stor med tanke på att vi inte är en storfamilj men man behöver ju inte fylla den plus att det alltid är bra med matlådor. Ska bli spännande att prova. Hoppas på succé så det inte blir en dammsamlare bara.

Nu är det dags att hänga tvätt och slänga de gamla tulpanerna. De har nog gjort sitt nu 😂 Får köpa nya till helgen!

Kram till er ❤️ / U

Det svänger så fort 

Förra gången jag var hos sjukgymnasten svävade jag nästan ut därifrån och det enda jag tänkte på var att jag under våren skulle försöka jogga lite. Att det snart skulle vara dags för rehabens eldprov.

Idag, två veckor senare, går jag ut därifrån med tyngre haltande steg. Det är ett bakslag just nu och höger höften värker rejält. Det är jobbigt att båda sitta, stå och gå för tillfället. Exakt så här beter sig artrosen enligt min sjukgymnast. Slätröntgen som jag gjorde i slutet av förra året visade på att jag hade lätt begynnande artros. Det har jag tolkat som att min artros var så liten att den nästan var obefintlig. Så är det nog inte riktigt. Har man artros så har man. Sen finns det naturligtvis olika grader av artros men graden av artros är inte alltid förknippat med graden av värk. En del har väldigt mycket artros men känner inte speciellt mycket och en del har lite artros och känner väldigt mycket.

Artros kan också accelerera väldigt olika fort hos olika personer. Det finns personer som har gått från lätt till svår artros på några månader. Hos en del personer kan det däremot ta tiotalet år innan de uppnår samma grava artros. All artros utvecklas nog inte heller…tror jag. Eller kanske snarare menar…hoppas jag. Jag har fått för mig att man kan ha tur och att man kan hålla den i schack. Det är så jag har tänkt mig det här. Lagom träning, rätt medicinering och så ska jag bli expert på att läsa av och tyda kroppens signaler. Då kanske det inte blir så illa det här. 

Det går inte att kötta på och träna sig genom värken, då blir det bara värre. Det gäller att lyssna på kroppen och låta kroppen göra det höften bestämmer. Inte tvärtom. Det är inte läge att tvinga höften till något, då blir det bara värre. Det blir nog den svåraste utmaningen för mig 😞 

Hitta rätt träning och fortsätta med glukosamin. Jag slutade ju med glukosamin för ca 1,5-2 veckor sen för jag mådde så bra. Eeehh…dumt! Urdumt!! Nu har jag börjat med medicinen igen och ska se om jag får tillbaka den bra känslan igen. 

Den varianten jag åt först.

Den här köpte jag på Apoteket häromdagen.

Vet inte om det är någon större skillnad på de två olika medicinerna men jag fick ta den som gick fortast att få tag på. Det tar tyvärr några veckor att få ett resultat av den men kommer  effekten tillbaka så kommer jag inte sluta med dessa tabletter, det är en sak som är säker 😄

Så nu ska jag läsa på mer om artros och se vad jag kan göra för att underlätta för mig. Att jag har mer ont nu kan även bero på den infektion som har etsat sig fast i kroppen. Ont i halsen, huvudvärk och en galen trötthet har hängt sig fast i snart två veckors tid. Det onda har kommit och gått men tyvärr alltid kommit tillbaka. Enligt sjukgymnasten så kan man känna av värken mer om det härjar en infektion i kroppen. Varför bara få ont på ett ställe liksom? Höfterna ska alltid vara med på ett hörn 😡

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Skittrist om det skulle vara artros på riktigt. Men det är ett nytt utgångsläge och det går säkert att göra något bra av det här också. Lite mer lyhörd och fortsatt användning av kryckor emellanåt för att inte förvärra värken när den är igångtriggad. Jag håller tummen för att det bara är ett kort bakslag och att artrosen fortfarande är obefintlig. Annars hoppas jag att orken finns där för att lika optimistiskt kasta mig över den här nya resan som troligtvis är så mycket längre än jag nånsin har kunnat föreställa mig. Från att för några veckor sen tro att jag var på upploppet och nära målet till att nu antagligen befinna mig oerhört långt ifrån känns lite sådär. Men lite klämkäckt är det väl bara att gilla läget och göra det bästa av saken.

Roliga och lite konstiga saker har hänt sen senaste inlägget och mycket jag har tänkt att jag skulle skriva om. Men orken har inte funnits riktigt så det har stannat vid tanken.

Jag har klippt mig. Grannfrun och jag var på ett knepigt event i fredags där stora vinster skulle lottas ut under kvällen men all spänning uteblev och vinnarna korades på sociala medier mitt i natten istället. Allt kändes lite oseriöst och de företag som höll i detta tappade två potentiella kunder. Vi har varit hemma hos Elin och Jocke på mat och kortspel. Elias och jag provade Jockes VM-Gud hjälm.

I söndags fick jag och Elias följa med Annie, Albin och Hampus ut till Annies ö och landställe vid Trollskär. Isen var tjock, solen sken och det blev en underbar eftermiddag. Vi pratade, fikade och grabbarna lekte jättebra. 


Kortfattad resumé av saker som hänt 😄 Nu är det bästa Parneviks på tvn som gäller och sen uppladdning för en lyxig skön ledig onsdag i morgon. Då är det dags för julklappen – ansiktsbehandling på Gamla stans Spa och Salong. Då ska jag njuta och stanna klockan. Fast å andra sidan har jag tänkt att juica i två dagar nu, onsdag och torsdag, så jag kanske vill att tiden ska rusa iväg istället. Första gången någonsin, får se om det går bra 🙈🤣

Kram U / ❤

Dum mamma till salu

Tänk vad det svänger hos en åttaåring. Ena sekunden är man den absolut finaste och bästa mamman i världen och i nästa stund är man den dummaste som förvandlar en hyfsat bra dag till världens sämsta. Tänk att man kan kvittra, sjunga och vara hur lycklig som helst och sen helt plötsligt ligga i sin säng, med täcket över sig och tycka att det precis hände något som var så betydelsefullt så att hela dagen plötsligt förvandlades till världens sämsta. 

Medans jag försöker förklara det här med nyansskillnader, vad orden betyder och att det finns många runt omkring i världen som upplever betydligt hemskare sämsta dagar så går sonen in på Tradera och söker på ”Världens dummaste mamma”. Han sträcker surmulet fram telefonen och frågar om jag inte ska buda hem den boken, haha 😂

Undra om jag skulle buda hem den bara för att ge honom den i julklapp…haha.
Jag har försökt vara duktig och beta av lite saker på min ”dåligasamveteslista” 

Jag har ringt VC och pratat om mitt blodtryck. Fick boka in två tider innan jul och sen innan nyår blir det en läkarkontakt. Jag är övertygad om att det är min antiinflammatoriska medicin som gör det men frågan är väl om den är utbytbar eller hur det ska lösas. 

Jag har dammat av motionscykeln! Jag ska vända den negativa spiralen jag är inne i. Mer träning kommer innebära mindre värk, bättre sömn och piggare kropp & knopp. Jag tänker gå på magkänslan nu, jag tror jag känner min kropp ganska bra. I alla fall så pass bra att jag vill ge mig själv mer tid innan jag slänger in handduken som en läkare tyckte jag skulle göra. Jag tänker inte acceptera att det är som det är. Jag tänker inte vänja mig med att leva med den här värken. Speciellt inte när jag vet med mig att jag under den senaste tiden har slarvat med rehabträningen. Jag har haft full fokus på att fixa jobbet och jag har varit överlycklig över att jag faktiskt klarar av att jobba 50%. Nu är det dags att jag ska lära mig att kombinera jobb och träning. Det ena får inte utesluta det andra. En lång resa kvar men jag ska fixa den ❤️

Igår var det en underbart vacker vinterdag. Kallt, sol, klarblå himmel, relativt vindstilla och vitt på marken. Precis så som jag vill ha det hela vintern. Tyvärr hann jag inte hem och gå fram kameran förrän solen började gå ner. Det magiska ljuset framgår tyvärr inte på bilderna. 

Idag regnade det och var riktigt slaskigt och plaskigt. Min vita lilla pärla  var mer brun- och gråprickig. Men då har jag ju nya kompisen iWash. Jag tog vägen förbi tvättautomaten och gled enkelt igenom den på någon minut. Inga bilar före, hur smidigt som helst. Men när jag kom fram till ICA så var bilen smutsig igen…kanske ska tvätta den snart igen. Spelar ju ingen större roll nu eftersom det bara är att åka dit igen. Påminner om bästa dealen : 285kr/månad och du får tvätta bilen upp till 8 ggr. Efter förra blogginlägget tror jag de fick några nya kunder😄

Nu är det dags att natta lilleman som för tillfället inte vill sälja eller byta ut sin mamma. Sådana här kvällar brukar det bli extra långa mysiga godnattkramar ❤️

Kram till er / U