Vilken helg det blev

Fredagen startade med en praktvurpa! Henrik undrade om jag inte hade haft broddarna på mig men jag berättade att det var i köket, inomhus alltså. Jag fick sladd när jag tog kurvan till tvättstugan och slog i hela högersidan, främst armen. Men eftersom jag vet hur brutna kroppsdelar känns så intalade jag mig själv att det bara var mjukdelarna som fått sig en rejäl smäll. Men aj så ont det gjorde…

På jobbet upptäckte jag att jag hade gjort en rejäl tankevurpa när det gällde mina arbetstider…men det rättar nog till sig det också 🙈Ibland har man otur när man tänker.

Helgen inleddes med en tupplur på soffan efter jobbet…bland det skönaste som finns. Om den blir lagom lång vill säga, vilket jag för en gångs skull lyckades med. Efter tuppluren hämtade vi mat från Billy Boys och sen åkte vi till Helena och Mange. Det var länge sen vi sågs och det blev en riktigt mysig kväll. Fanns en del att prata om och tiden sprang iväg ganska fort. Helena och jag bokade in en myshelg i april. Vi ska gå på Pernilla Wahlgrens show som nyss hade premiär. Eventuellt sover vi kvar eller så åker vi hem på kvällen. Det lutar starkt åt att vi blir kvar, vore mysigt att gå ut och äta efter showen utan att behöva tänka på att köra hem. Ingen av oss är någon direkt nattuggla eller partyräv men att sitta någonstans och bara ta en go’kaffe eller ett glas vin och prata vore ju väldigt trevligt.

Kort, glad och tacksam!

På lördagen vaknade Henrik med feber och var genomförkyld. Så typiskt, han har ju inte varit sjuk på evigheter men just den dagen då vi skulle gå på Eskilstunarevyn ihop med Sandra och Pelle. Karlarna fick det i julklapp av oss och vi har sett fram emot det länge nu.

Som tur var kunde Simon rycka in med kort varsel. Hade ju varit väldigt tråkigt om biljetten inte hade kunnat utnyttjats. Första gången för mig som jag gick på revyn, den var riktigt bra. De var proffsiga på scen och det bjöds på många skratt.

Efter revyn så åkte vi hem till Pelle och Sandra igen. Där bjöds det på god mat och mycket gott att dricka. Det räcker med den beskrivningen tror jag. Jag som pga värktabletter sällan tar mer än ett glas vin fick inte någonting gjort på söndagen. Det kostar att ligga på topp. Men kul var det 😂

Fast det var ingen regelrätt utekväll 😂

Idag måndag, var jag människa igen och jobbade, tränade, handlade, lagade mat och gjorde allt annat jag inte gjorde under söndagen. Skönt att vara tillbaka i matchen igen. I morgon är det dags för återbesök hos höftläkaren i Västerås. Ny/nya kortisonsprutor…bävar redan. Tycker inte om det alls men kan det lindra en liten stund är det ju värt det.

Stenson ligger däruppe och bevakar oss i soffan ❤️

Ha en fortsatt fin vecka / U

Annonser

Dags för tv-premiär och förhoppning om att slippa abstinens…

Ikväll kommer avsnittet av Hellenius hörna att visas. Det avsnittet som vi tillsammans med Helena och Mange var uppe och tittade på i höstas. Det ska bli väldigt intressant att se hur programmet klipptes ihop till slut. Vilka bitar de väljer att visa. Vi sitter precis till höger om orkestern, längst ner och precis intill väggen som skiljer orkestern från publiken.

Gästerna, det var ju Tomas Ledin och Bianca Ingrosso.

I morse tog jag beslutet av strunta i min starka värktablett på morgonen…den som jag började med i samma veva när jag gick upp på 75% i mars. Nu är det läge och se hur kroppen mår utan den. Fixar jag inte att testa det när jag jobbar 50% då vet jag inte när det blir läge. Jag är förberedd på att det kan bli tufft närmaste dagarna men jag hoppas att det inte ställer till något kaos för det orkar jag inte just nu. Jag vet att kroppen är så smart att den kan försöka lura hjärnan för att ta medicinen genom att värka på mer än normalt så det är jag beredd på. Men samtidigt kan det ju värka mer pga man faktiskt inte har någon medicin i kroppen också. Just nu gör det vansinnigt ont i båda höfterna…om det är pga riktig värk eller om det är kroppens påhittade värk har jag ju ingen aning om😢 vilket känns ganska jobbigt.

Vet att när jag har gjort nertrappningar tidigare har jag kunnat känna mig som en vandrande bomb som bara väntar på att brisera. Jag ska göra mitt allra bästa för att försöka vara en så glad och trevlig person som möjligt men hoppas på överseende om jag misslyckas de närmaste dagarna 🙈💕

Imorgon är det dags för ett nytt besök för laserbehandling och tejpning, det fjärde i ordningen. Vid besöket i fredags blev jag rådd till att köpa ett ”bäckenband” för att kunna avlasta musklerna för att påskynda läkningen av inflammationen. Jag kunde lätt använda det konstant i en månad med tanke på min inflammation enligt sjukgymnasten. Jag letade på nätet efter ett sådant som såg smidigt ut och som låg bra till i pris och hittade till slut ett som jag beställde. Hoppas nu att det kan ge lite vila till musklerna och att det i sin tur kan få inflammationen att minska.

Vänsterhöften har kraftigt försämrats senaste månaden och nu är min teori att det är artrosen som värker där. Det är inte alls samma sorts värk som i höger höft. Det har enligt några plåtar/röntgenbilder funnits lättare artros på vänster sida. Jag väntar in läkaren från VC och hans second opinion. Ingenting i den här svängen går fort, det är jag den första att skriva upp på. Det är en månad sen läkaren fick hem mina röntgenbilder men inte ett ljud ännu. Tänker helt plötsligt på det lite infekterade ordet …tålamod. Suck!

Blev en mysig efm med grannarna mitt i all värk. Vi gick på bio och såg Solsidan. En klart sevärd film med många tänkvärda budskap och några riktigt dråpliga ögonblick som lockade till skratt. Det ska vi bli bättre på, att gå på bio ❤️ vi hade VIP-säten längst bak i salong 1. Breda säten, egna armstöd och bra benutrymme, hur skönt som helst. Där gick det bra att halvligga ner i fåtöljen minsann, perfekt för en värkande kropp 😍😜

Efter bion har det bara varit vila för mig. Missade tyvärr julminglet hos Åsa och Zelected by Houze. Jättetråkigt men idag fick även vattengympan stryka på foten. Kroppen säger kraftigt nej ibland.

Önskar er en fin söndagskväll och andra advent ❤️/ U

Hårda prioriteringar framöver

Fullt fokus nu! Efter att ha varit två gånger hos min nya sjukgymnast Maria Kun i Muntellområdet så har jag hoppet uppe igen. Det som gäller nu är tejpning och laserbehandling av högerhöft för att få bort/minska inflammationen. Träna lagom och lyhört fram tills att inflammationen är borta. Skriva dagbok för att kunna analysera fram vad som framkallar värk och vad som fungerar att göra. Problemet är att det som fungerar ena dagen fungerar inte nästa dag även fast förutsättningarna tycks vara likadana. Bakslag kommer att komma precis som de har gjort de senaste tre åren men jag ska försöka lära mig vad de beror på.

Maten är oerhört viktigt. Maria tror också absolut att kosten påverkar inflammationen mycket och att jag fortare kan åstadkomma resultat om jag tänker på vad jag äter. Food pharmacy får bli min inspiration och bibel. Antiinflammatorisk kost ska råda majoriteten av tiden. Gäller att hitta ett sätt att äta på som inte påverkar för mycket för resten av familjen bara. Svårast blir sockret och det röda köttet tror jag.

När inflammationen är borta (förhoppningvis) så är det tung tung styrketräning som gäller. Måste även automatisera om rörelser och gångstil, tänka på hur jag rör mig, reser mig upp och hur jag går. Sådant tar tid, lång tid att lära om. Fick höra 6-8 veckor om man koncentrerar sig ordentligt. Musklerna tar lång tid att bygga upp i den här åldern har jag ju märkt så det blir inte heller någon Quick fix.

Så nu är det fokus på mig själv, få bort inflammationen, träning, familj och jobb. Jag startar upp en ny nivå av tålamod. Det kommer att krävas för det här kommer att ta tid.

Jag känner en stark stress över att jag inte har fått några direkta resultat även fast jag har varit nere på halvtid i över en månad. Jag har bara drygt tre veckor kvar och sen vill jag ju upp till 75% igen. Jag är rädd för att jag inte kommer att lyckas med det jag vill klara av. Ju mer jag försöker stressa fram resultat desto större är risken för stora bakslag. Risken finns att jag stagnerar där jag är och det är inget alternativ. Jag vägrar!

Jag kommer behöva tid, mycket tid, men bra ska jag bli. Det finns inte hur mycket tid som helst på dygnet och jag är inte den piggaste och mest energifyllda personen så jag måste prioritera hårt framöver. Jag kommer försöka tacka nej till saker för att hinna få till träning och vila i större omfattning än idag. Jag började i helgen med att kliva av uppdraget som administratör för Elias fotbollslag på laget.se. Det har jag skött i några år och det måste finnas någon annan frisk och pigg förälder som kan sköta det framöver. Dags att vara lite ego ett tag 🌺

Nu är det dags att krypa ner bredvid lilleman som har intagit sin plats i sängen. Henrik är borta några nätter och ikväll blev det en typisk traditionell myskväll med hämtmat, popcorn och film. I morgon är jag ledig och ensam hemma. Jag ska träna, stretcha, skriva dagbok och så njuta av tystnaden hemma ❤️

Kram U

PS tänkte köpa mig ett par Icebugs för en travvinst som kom in i helgen men fyndade idag på Nilssons skor som ska läggas ner. 50% på alla skor 😃 bättre att ha varma sköna skor (som ulltofflor) och köpa till broddar att sätta på när det är halt. Har halva vinsten kvar…ett tag till 😂

Bodyflight och Taxinge julmarknad, vilken maxad söndag!

Mycket som har hänt sen senaste inlägget, men lusten har inte infunnit sig att skriva då det mesta har genomsyrats av mer värk och med det lite medföljande….inte deppighet men lite mindre ork och energi. Vill inte bara skriva gnäll om höfterna så därför har det varit ganska tyst.

Kort uppdatering: Ny läkarkontakt på VC för en second opinion då det känns som det finns olika tolkningar av vad mitt problem är. Den läkaren har begärt in mina bilder från senaste slätröntgen, ultraljud och MR. Han är dock inne på samma linje som min läkare, att det är en kronisk inflammation som spökar och ger de värsta symptomen. Det verkar som han tyckte att den planerade operationen verkade ligga i linje med hur han tänkte men han överväger om inte det är lite artros som spökar också. Ny sjukgymnast nr 1 satte mig i artrosskola. Första tillfället var i onsdags och tillfälle nr 2, det sista, blir i veckan som kommer. På torsdag ska jag till ytterligare en ny sjukgymnast, nr 2, och prova laser mot inflammationen samt diskutera träning/övningar och kommande rehabsperiod.

Jag börjar bli lite stressad då det inte har vänt ännu och jag har jobbat halvtid i en månad nu. Sjukgymnast nr 1, pratade om att jag kanske har kommit till den stunden då det bara är att acceptera att det är så här det är och så det kanske kommer att vara…..aldrig! Bara tanken vid att det ska vara så här resten av livet får mig att bli livrädd, arg och fruktansvärt ledsen. Det ska bli bättre, det finns inget alternativ!

Såå, det blev gnäll i början av inlägget ändå. Längre än jag hade tänkt men svårt att krympa ihop det.

Men denna söndag ❤️ vilken dag! Idag var det dags för Henrik och Nicklas att få inkassera sina farsdagspresenter. Vi åkte upp till Bodyflight i Bromma och de skulle äntligen få flyga i vindtunneln.

De hade en teoretisk genomgång med en instruktör och sedan fick de sätta på sig overall, glasögon, öronproppar och en hjälm. Det var så grymt att se, vilken upplevelse! Första minuten fick de känna på och hitta balansen. Andra minuten de var inne så fick de med hjälp av instruktören snurra och flyga upp & ner i tunneln med en fart så det pirrade i magen på oss som satt utanför. https://enheltvanligkvinna.files.wordpress.com/2017/11/img_9986.mov

Grymt häftigt att se! Kan verkligen rekommendera den här upplevelsen till alla, ung som gammal. Jag är övertygad om att papporna uppskattade det här mer än ett par strumpor, en slips eller kalsonger😜

Efter Bromma blev det ett snabbt stopp p Max och sedan blev det några timmar på Taxinge julmarknad. Vi var inte klädda för så många timmar utomhus men som tur var kryckorna med. Viktigare än mössan. Blev några små inköp, godis, konjaksost och tomatmarmelad. Vi avslutade med en gigantisk gofika. Missade att ta kort på det dignande fikabordet men jan kan fresta med en halväten tårtbit 😂

En väldigt mysig dag tillsammans med våra fina grannar, en skön och mycket trevlig söndag.

Just ja, det blev ett sängköp idag också. Det är ju black weekend vilket ingen kan ha missat. Och i Sova-butiken hade de ett grymt erbjudande på en Tempursäng som vi nappade på. Så från och med februari kommer vi förhoppningsvis kunna sova riktigt gott och jag kanske till och med kan sova på min höger sida ❤️

Ha en fortsatt fin söndagskväll / U ❤️

Trist bakslag & lite ovisst framöver 

Var hos läkaren idag och ska jag summera besöket så är det väl 3 saker som det resulterade i.

1. Kortisonspruta

2. Ändrad arbetstid

3. Ny operation

1. Kortisonspruta fick jag i slemsäcken, aj! Lika jobbigt, svettigt och nervöst varje gång. Jag vet inte hur många kortisonsprutor jag har fått de senaste åren men det är nog 7-8 stycken. Ibland har jag fått lite kortvarig lindring och ibland ingen alls. Tänk om det kunde bli något annat den här gången. Lite mer långvarig effekt, ett halvår eller 8-9 månader. Osannolikt, jag vet. Men jag drömmer fortfarande om att något revolutionerande ska hända. Jag blir alldeles kallsvettig på hela kroppen när det är dags för sprutan och det är obehagligt. Det spänner och värker duktigt under tiden men det går ju hyfsat snabbt i alla fall.

2. Jag ska gå ner på halvtid fram till nyår. Det känns som ett fruktansvärt tungt bakslag. Jag hade lovat mig själv när jag hade kommit upp på 75% att jag aldrig skulle behöva backa och arbeta mindre. Jag har trivts så bra på 75% och jag har kommit in alla arbetsuppgifter bra och man är någon att räkna med när man arbetar 75. Man är där mer än man är borta. Att nu behöva fördela om arbetsuppgifter eller sänka kvalitetsnivån på det jag gör, känns fruktansvärt tråkigt. Alla har fullt upp och det går inte bara att lägga över något på någon annan utan att det blir extra belastning. Vi som har en bra balans i gruppen. Fånigt men det är den här delen som känns värst, tårarna har trillat nerför kinderna på efm. Men det är nog det bästa just nu. Om det kan vända pga det här så är det ju definitivt värt att backa ett steg. Risken är att det bara blir sämre och sämre om ingen förändring sker och det vill jag inte riskera. Det är illa nog som det är just nu. Med tanke på att jag är så slut och trött som jag är så är det kanske precis rätt steg att ta. Säkert rätt men förbaskat surt.

3. Jag är uppsatt på kö till en ny operation. Den operationen skulle innebära att lossa på fascia lata. Precis det som gjordes vid den sista operationen. Då uppe vid höften, nu är det nere vid knät. Samma muskel som går på utsidan från höften ner till knät. Syftet är att när muskeln sen växer fast så förlängs den förhoppningsvis. Blir muskeln längre så gnider den/irriterar den inte slemsäcken som den gör idag. 

Det finns människor som har blivit hjälpta av denna operation och jag griper efter alla halmstrån just nu. Jag är inte övertygad om att det blir operation. Efter 6 operationer och du fortfarande har värk så är det lätt att tvivel kommer. Men har jag lika ont efter nyår som jag har idag då ser jag kanske ingen annan utväg. Nackdelen med den operationen är att knät kan kännas lite instabilt ett tag efter. Fast skulle jag bli av med värken så tar jag gärna lite instabilitet. Det sas inför den förra operationen också, fast då mer för höften, men det upplevde jag aldrig som något problem. 

Ja, jag börjar med några lugna dagar nu efter sprutan. Jobbar torsdag och fredag, sen är jag ledig fram till onsdag. Det ska bli riktigt skönt. Sen får vi se hur det utvecklas framöver. Mer vila och mer fokus på rehab tillsammans med ny antiinflammatorisk medicin kanske gör susen så jag snart är uppe på 75% igen och slipper fundera på operation.

Nästa inlägg hoppas jag blir positivt 😜

Kram U ❤️

Min svarta lista fylls på- nu med Trygg Hansa

Jag har en sjuk – och olycksfallsförsäkring i Trygg Hansa, Trygg Vuxen. Som tur är har jag inte behövt utnyttja den speciellt ofta utan jag har tillhört den stora skaran med folk som bara betalar in höga premier utan att plocka ut någon ersättning. Nu ska jag försöka göra en väldigt lång historia kort, inte min starkaste sida, men jag ska verkligen göra mitt bästa.

Vid flera tillfällen har jag ringt Trygg Hansa och kollat upp ifall jag kan få någon ersättning för medicinsk invaliditet när det gäller höfterna. Svaret har varit nej eftersom de här besvären jag har INTE finns med på deras ”sjukdomslista”. Det är inte många sjukdomar som är med där utan enbart ett fåtal. Sist när jag ringde Trygg Hansa och fick beskedet att: även om jag aldrig någonsin blir av med värken och aldrig kan gå mer än 100-200 meter utan att halta så kommer jag aldrig få en krona från försäkringsbolaget. Jag blev lite irriterad, vilket jag blir när jag tycker något är orättvist, och frågade vilka sjukdomar som ingår i deras lista. Jag får svaret att bl.a. hörselnedsättning ingår. 

Jag har ju hörapparater på båda öronen och känner lite glädje att jag kanske kan få ut någonting i alla fall även om det inte är för höfterna. Jag ordnar fullmakt så Trygg Hansa kan hämta ut mina journaler hos audionomen och väntar sen på att få en återkoppling. Idag, tisdag, loggar jag in på Mina Sidor och ser att ärendet är stängt. Jag ringer upp Trygg Hansa och får veta att jag vilken dag som helst kommer få hem ett brev med svaret. Jag ber att få det direkt i telefon och hör och häpna…

Ärendet är preskriberat!! Det tog för lång tid mellan att jag fick hörapparater tills det att jag anmälde skadan. Hur i helv. kan de ha preskriptionstid på en livslång sjukdom? Jag skulle ha anmält det här senast 2013 för att ha fått ersättning för medicinsk invaliditet. Jag hade inte en aning om att det i jämförelse, lilla besväret med hörseln, kunde ge ersättning när de stora besvären och ständiga värken i höfterna inte ger en spänn. Om jag är uppretad? Ja, definitivt 😡 Från och med nu ska allt anmälas. Hade jag kunnat så hade jag bytt försäkringsbolag men det går ju inte. Ifall jag med min tur skulle få någon av de andra sjukdomarna på listan så ska jag minsann ha ut full ersättning. 

Lite känsla av orättvisa, precis som med    Q-park. Det räcker med sånt nu, vill inte känna mer bitterhet nu. 

En tuff känslomässig dag är till ända och jag längtar efter att krypa ner i sängen och få vila. Är helt slut rakt igenom. Jag var på min underbara Restorative Yoga idag. Idag lyckades jag komma in i riktigt djup vila och då brast det. Jag grät okontrollerat och insåg hur trött jag är och insåg även hur mycket energi min konstanta värk tar. Det var skönt att släppa lite på trycket och låta känslorna pysa ut. Nu har jag tagit till mig kroppens varningssignaler och ska ha det med mig. Jag vill inte hamna i samma trötta tillstånd som jag gjorde för 5 år sen, det har tagit så lång tid att ta sig ur det. Tack fina Kirsti för yogan idag, den gjorde väldigt gott även om det säkert inte såg ut så ❤️

Ni som är nyfikna på Restorative yoga, googla och välj ”bilder”. Där ser ni många bilder på olika positioner som vi vilar i. Helt uppbullade med filtar och bolster. Trots tårarna idag så längtar jag till nästa tillfälle.

Jag ska till läkaren i Västerås i morgon och jag hoppas att det kan ge lite hopp om framtiden. För nu är det tufft att hantera värken och le samtidigt.

Var rädda om er och kom ihåg att anmäla allt omedelbart till försäkringsbolaget 🤔

Kram U ❤️

Restorative yoga

Idag var jag på första passet av Restorative yoga på DinBalans. Två timmar av aktiv vila och jag njöt från första sekunden på den mjuka ullmatta. 

Restorative yoga är en lugnare form av yoga, till och med lugnare än yinyoga. Vi fick ligga på dubbla ullmattor och vi hade bolster, kuddar, block och filtar. Allt som behövs för att kunna bulla upp överallt och runt omkring. 

Varje position höll vi i 20 minuter och klarade nästan av alla. Av 5 positioner så fick jag ge upp 2 lite tidigare och i den ena positionen klarade jag inte av att ligga på höger höften. Men det klarar jag ju inte hemma på tempurmadrassem heller så jag blev inte så förvånad. 

Jag somnade aldrig helt men var på väg några gånger. Ni vet den där känslan när det helt plötsligt rycker till i någon kroppsdel och man inser att man håller på att somna. Det var väldigt skönt att ligga så länge i varje position. Ibland med musik i bakgrunden och ibland guidade Kirsti oss med kroppsscanning eller vackra tänkvärda ord. 

Svårigheten var att få hela kroppen att slappna av samtidigt. Jag insåg att musklerna runt bäckenet, höft och ljumskar är otroligt spända. Där var det väldigt svårt att slappna av. Omedvetet så spänner jag mig på grund av värken så det här var väldigt nyttigt. Jag längtar redan till nästa tisdag…för det här var riktigt lyxigt. Två timmars återhämtning och djup avslappning mitt i vardagen och arbetsveckan. Har ni inget annat för er eller om ni kan göra en omprioritering så kom till DinBalans nästa tisdag. Yogapasset håller på mellan kl. 10.30 – 12.30 och det är även drop-in. 

Det var två underbara timmar som fick mig att landa ordentligt. Jag hann känna lycka och tacksamhet över att humöret håller på att vända, att hopplösheten inte är lika stor som i helgen. Jag känner mig fortfarande ledsen och lite nere för att värken är så intensiv nu och för att det känns som om det bara blir värre och värre. Men glimten i ögat börjar komma tillbaka igen och jag fixar det här också 😜❤️

Nästa vecka är det äntligen dags för läkarbesök igen, på onsdag, i Västerås. Då hoppas jag på att få lite rätsida på vad som väntar. Om det finns något konkret att göra, vad som helst, eller om det bara är en fruktansvärd väntan som gäller. Får hålla tummen hårt 💕

I morgon blir det riktigt kul efter jobbet. Jag har fixat biljetter till Hellenius hörna. Vi åker upp tillsammans med Helena och Mange och ska få sitta som publik vid inspelningen. Tre timmars sittande plus bilresan kommer inte göra värken mindre men det får det vara värt. Värktabletter kommer få hålla värken på acceptabel nivå och så hoppas jag att det är roliga gäster som får mig att glömma bort höfterna ett tag. Gästerna är fortfarande hemliga så det får vi veta först när inspelningen börjar 😜Mycket spännande! 

Kram U