Kan man få jetlag Linköping – Eskilstuna

Idag lallar jag runt med känslan som jag hade när vi landade i Thailand tidigt på morgonen och vi skulle hålla oss vakna en hel dag. Känslan som bara infinner sig när man är sjukt trött.

Vad har jag gjort då? Ja inte är jag i Thailand inte men vi har varit på innebandycup i Linköping hela helgen, Floorball Games 2018. Jättekul på alla sätt och vis. Den största bragden och glädjen kom när Elias fixade att sova med laget i ett klassrum. Han är inte van att sova borta så vi var beredda att få åka och hämta honom mitt i natten men det gick jättebra. En riktig fjäder i hatten för honom.

Elias lag spelade i 5 olika hallar så det blev mycket åkande runt i Linköping. Vi tittade på matcher och åt. Det kändes som om vi åt hela tiden. Men det kanske inte var så konstigt, förutom de vanliga målen med mat så stod det funktionärer och sålde något vid varje match. Ja, ja…två Delicatobollar blev det. Kanske tre, kommer faktiskt inte ihåg 🙂

Men en sån här helg får jag betala ett högt pris för. Natten till idag måndag, var det minimalt med sömn, därav jetlags-känslan. Jag har legat vaken många timmar på grund av värk. Jag kände redan efter resan ner till Linköping att det här inte skulle sluta bra. Bilresan, i och ur bilen många gånger och att sitta på träbänkar (fast jag varvade det med att stå väldigt ofta) det här tillsammans blev för mycket för mina höfter. Båda höfterna bråkade hela helgen. Hård rå smärta blandat med värmekänsla, svullnader, pulserande värk, knäppningar i höften vid alla steg plus känslan av en kniv som vrider om emellanåt. För att fixa bilresan hem fick jag ta till lite starkare värktabletter. Jag kan ta ganska mycket värk men inte till vilket pris som helst.

När jag kom hen kände jag en stor glädje över helgen som varit och att jag/vi fick dela det här med Elias. Häftig upplevelse för en 9-åring att vara med på en sån stor cup med både svenska och utländska lag.

Glädjen byttes dock under den vakna natten till ren och skär ilska och lite sorgsenhet. Att jag inte kan springa ett maraton eller ens 200 meter må väl vara en sak men att när vardagliga saker sätter sådana spår blir jag ledsen. Det var värt värken för att få vara med i helgen men jag är innerligt trött på att jag inte fixar sånt som man kallt bara räknar med att man ska kunna göra som mamma, fru eller som medelålders kvinna.

För ca 4 år sen gjorde jag min första operation. I september är det 2 år sen min sista och sjätte operation. Jag är betydligt sämre nu än innan första operationen. Klart frågorna och funderingarna kommer…kommer jag någonsin bli av med värken…har jag opererats i onödan…har jag kunnat gjort något annorlunda…osv. Det finns patienter som har fått sina liv förstörda och som aldrig kommer bli bra. Är jag en av dem? Hade jag mått bättre idag om jag inte hade opererat mig alls?

Jag började med att ringa patientnämnden idag. Fortsättning följer…

Kram U ❤️

Annonser
Premiär för Cross cage

Premiär för Cross cage

För första gången i mitt vuxna liv har jag varit på ett pass på gymmet 😄 det har aldrig varit min grej att svettas i grupp och jag har alltid prioriterat att träna ensam med hög musik i öronen. Jag vill vara i min egna lilla bubbla helt enkelt. Men man är ju inte sämre människa än att man kan ändra sig, eller hur? I alla fall prova på det en gång.

Så här står det på Nordic Wellness sida om det här passet: CROSSCAGE

Ett stationsbaserat pass i liten grupp som ökar din styrka, explosivitet och smidighet. Ett häftigt allroundpass med olika funktionella övningar för dig som vill träna hela kroppen. Passet är intervallbaserat och varierar från gång till gång för att utmana dig maximalt och utförs på crosscage-yta som finns i gymmet. Passar både nybörjare och vana deltagare.

Hjälp vilken mjölksyra! Och då körde vi 30 minuter, det finns även i 45 och 60 minuters pass 😱 Min utmaning inför passet var ju att lyckas hålla mig på rätt sida höftens gräns. Det visste jag skulle bli väldigt svårt. Lätt att dras med och göra något som inte kommer kännas behagligt eller bra efteråt. Vissa övningar fick jag modifiera lite för de gick bara inte att genomföra, höften sa ifrån direkt. En klar begränsning tyvärr och jag känner ju nu att jag gick över gränsen… tyvärr. Blir intressant att se hur det går att sova i natt. Det har svullnat upp ganska bra på insidan/inuti så det blir känslan av att det stasar i benet. Men kul var det och jag hade nog gärna kört det fler gånger om det hade fortsatt. Goa Mimmi som höll i det idag gjorde sitt sista pass och hon ska fortsätta instruera på Friskis och Svettis istället. Trist för mig men kul för dem på F & S.Fyndat nya träningsskor på CDON

Träningen går bra nu och det ska jag göra mitt yttersta för att hålla i ordentligt. Förra veckan tränade jag måndag, onsdag, torsdag och fredag. Klappade mig på axeln på väg hem från gymmet i fredags och kände mig riktigt stolt. Sen kom jag på att det var ju inte en engångsgrej utan jag borde ju göra det varje vecka 😂 jag har verkligen tränat med huvudet och inte bara kört på. Rehab för de skadade onda områdena och lite tyngre på resten av kroppen.

Peppar peppar, det halsonda har försvunnit sedan ett par dagar. Huvudvärken finns kvar men i mindre mängd, det behövs inte treo varje dag längre 👍 Höge höften är inte bra alls, en hård och vass värk som finns hela tiden och vilovärken har ökat. Tyvärr inte bara dagtid utan även nattetid vilket gör mig arg. Vänster höften glappar och knäpper men värker inte lika kraftigt.

Det är många känslomässiga saker som händer runt omkring nu. Saker som påminner om att livet är skört och att man inte ska ta något för givet. Människor och djur finns inte för alltid och det gäller att ta vara på den tid man har tillsammans. Lev och njut av stunden ♥️ En period med lite funderingar över livets stora frågor, både mysigt, djupt och lite sorgligt.

Gårdagens underbara soliga efm på baksidanPå väg till jobbet idag. Ombytligt väder 😱

På eftermiddagen idag blev det en lång gosstund med Stenson i soffan. Gos samtidigt som benen, armarna, axlarna och magen blev mer och mer plågade av träningsvärken.

Ha en fin vecka ❤️

Kram U

Hoppas på nystart…

…från och med i morgon. Dags för nytt läkarbesök på vårdcentralen då första läkaren inte kunde göra något mer. Han skickar mig till en kollega för vidare utredning när det gäller huvudvärk och halsont. Det ger sig inte och jag blir både frustrerad och ledsen nu. Två dagar på raken har jag vaknat av huvudvärk och den försvinner inte helt vare sig med Treo, Ipren eller alvedon. Läs mer