Kort resumé av de senaste veckorna

Flygresa, Sunwing, sol, semester, thaimat, solfaktor, bad, Kamala, luftmadrass, värk, mindfulness, vackra solnedgångar, massage, fina vänner, läkarbesök, kortisonspruta, kryckor, shopping, sola, fruktdrinkar, pedikyr, värk, pool, brunbränd, vila, flygresa, jetlag, tvätta, 75%, ny mobil, läkarbesök, värk, kortisonsprutor, pappa 87, lite extra trött, vårsol, krokusar, mys på altan, premiärgrill….

Ja, i det stora hela har det nog varit så 😜 De två stora sakerna är alltså en underbar semester i Thailand som jag njöt maximalt av och att jag har gått upp på 75%. Nu är det snart två veckor sen vi kom hem och och det känns som det var evigheter sen jag låg och guppade på en luftmadrass och lyssnade på barnskratt ( i bästa fall), jetskis och det sköna ljudet från vågorna. Jag hittade snabbt semesterlunken och kom ner i varv. Det fanns inga måsten förutom att smörja in sig med solfaktor och det känns helt ok. Nästan aldrig några tider att passa och inte en enda gång vi behövde laga middag eller diska, DET är semester det 😄

Något ilsket tryggades igång i höften vid flygresan och jag hade mer värk än jag är van vid och betydligt mer än jag hade räknat med. Men värktabletter dygnet om och kryckor på kvällarna gjorde att jag kunde njuta av semestern ändå. Det var så välbehövligt och de två veckorna gjorde gott långt in i hjärtat. Vill behålla den sköna känslan länge även fast brunfärgen redan drastiskt har minskat haha….😂

Direkt efter semestern började jag jobba 75%. Äntligen säger jag! Det är så stor skillnad, på alla sätt och vis. Nu får jag en betydligt större helhet i mina arbetsuppgifter, jag kommer få fler ansvarsområden men ändå känner jag inte samma stress som när jag jobbade 50%. I det stora hela bara positivt. Det enda negativa är ju att tiden för återhämtning och vila helt naturligt minskar. Men nu ska jag fixa det här så det är bara att försöka planera tiden mer effektivt och vara noga med att vila när jag kan. Jag har fortfarande samma lilla stegpott att plocka ur och tyvärr är läget just nu så att det efter 200-300 meter börjar det göra ont. Värken ökar sedan stegvis under dagen och den är rätt ilsken när jag går till p-huset efter jobbet. Jag håller tummen för att det kan hålla sig på den här nivån för då fixar jag det ❤

Jag är förresten under utredning nu. Jag behöver få veta, en gång för alla, vad det är som orsakar det onda. Artros eller kroniska inflammationer. Får jag bara veta så ska jag ta reda på bästa sättet att hantera det och se till att göra det bästa av saken. Träning, mediciner, tillskott, mindre stress och rätt kost. Det sistnämnda är nog oerhört viktigt. Vissa saker göder inflammationer och andra saker kan om inte häva dem men i alla fall minska dem. Jag letar på nätet efter antiinflammatorisk kost och det kan bli hur jobbigt och tråkigt som helst. Men om jag kan undvika socker och gluten till att börja med är jag väldigt nöjd. 

Jag ska även påbörja ett samarbete med Daniela på DinBalans Det kommer att handla om bindväven och hur den påverkar kroppen. Den har så stor betydelse i ens välmående och det börjar nu gå upp för både läkare, forskare och sjukvårdspersonal. Det ska bli spännande att lyssna på Daniela och följa hennes övningar och goda råd. Jag ska träffa henne första gången i morgon och jag kommer återkomma till det längre fram ❤

Lägger in några bilder från semestern. Lite svårt att välja ut vilka men kör på några klassiska sol-och-bad-semesterbilder 😜

Ha en skön kväll och fin arbetsvecka!    /Kram U

Annonser

Det svänger så fort 

Förra gången jag var hos sjukgymnasten svävade jag nästan ut därifrån och det enda jag tänkte på var att jag under våren skulle försöka jogga lite. Att det snart skulle vara dags för rehabens eldprov.

Idag, två veckor senare, går jag ut därifrån med tyngre haltande steg. Det är ett bakslag just nu och höger höften värker rejält. Det är jobbigt att båda sitta, stå och gå för tillfället. Exakt så här beter sig artrosen enligt min sjukgymnast. Slätröntgen som jag gjorde i slutet av förra året visade på att jag hade lätt begynnande artros. Det har jag tolkat som att min artros var så liten att den nästan var obefintlig. Så är det nog inte riktigt. Har man artros så har man. Sen finns det naturligtvis olika grader av artros men graden av artros är inte alltid förknippat med graden av värk. En del har väldigt mycket artros men känner inte speciellt mycket och en del har lite artros och känner väldigt mycket.

Artros kan också accelerera väldigt olika fort hos olika personer. Det finns personer som har gått från lätt till svår artros på några månader. Hos en del personer kan det däremot ta tiotalet år innan de uppnår samma grava artros. All artros utvecklas nog inte heller…tror jag. Eller kanske snarare menar…hoppas jag. Jag har fått för mig att man kan ha tur och att man kan hålla den i schack. Det är så jag har tänkt mig det här. Lagom träning, rätt medicinering och så ska jag bli expert på att läsa av och tyda kroppens signaler. Då kanske det inte blir så illa det här. 

Det går inte att kötta på och träna sig genom värken, då blir det bara värre. Det gäller att lyssna på kroppen och låta kroppen göra det höften bestämmer. Inte tvärtom. Det är inte läge att tvinga höften till något, då blir det bara värre. Det blir nog den svåraste utmaningen för mig 😞 

Hitta rätt träning och fortsätta med glukosamin. Jag slutade ju med glukosamin för ca 1,5-2 veckor sen för jag mådde så bra. Eeehh…dumt! Urdumt!! Nu har jag börjat med medicinen igen och ska se om jag får tillbaka den bra känslan igen. 

Den varianten jag åt först.

Den här köpte jag på Apoteket häromdagen.

Vet inte om det är någon större skillnad på de två olika medicinerna men jag fick ta den som gick fortast att få tag på. Det tar tyvärr några veckor att få ett resultat av den men kommer  effekten tillbaka så kommer jag inte sluta med dessa tabletter, det är en sak som är säker 😄

Så nu ska jag läsa på mer om artros och se vad jag kan göra för att underlätta för mig. Att jag har mer ont nu kan även bero på den infektion som har etsat sig fast i kroppen. Ont i halsen, huvudvärk och en galen trötthet har hängt sig fast i snart två veckors tid. Det onda har kommit och gått men tyvärr alltid kommit tillbaka. Enligt sjukgymnasten så kan man känna av värken mer om det härjar en infektion i kroppen. Varför bara få ont på ett ställe liksom? Höfterna ska alltid vara med på ett hörn 😡

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Skittrist om det skulle vara artros på riktigt. Men det är ett nytt utgångsläge och det går säkert att göra något bra av det här också. Lite mer lyhörd och fortsatt användning av kryckor emellanåt för att inte förvärra värken när den är igångtriggad. Jag håller tummen för att det bara är ett kort bakslag och att artrosen fortfarande är obefintlig. Annars hoppas jag att orken finns där för att lika optimistiskt kasta mig över den här nya resan som troligtvis är så mycket längre än jag nånsin har kunnat föreställa mig. Från att för några veckor sen tro att jag var på upploppet och nära målet till att nu antagligen befinna mig oerhört långt ifrån känns lite sådär. Men lite klämkäckt är det väl bara att gilla läget och göra det bästa av saken.

Roliga och lite konstiga saker har hänt sen senaste inlägget och mycket jag har tänkt att jag skulle skriva om. Men orken har inte funnits riktigt så det har stannat vid tanken.

Jag har klippt mig. Grannfrun och jag var på ett knepigt event i fredags där stora vinster skulle lottas ut under kvällen men all spänning uteblev och vinnarna korades på sociala medier mitt i natten istället. Allt kändes lite oseriöst och de företag som höll i detta tappade två potentiella kunder. Vi har varit hemma hos Elin och Jocke på mat och kortspel. Elias och jag provade Jockes VM-Gud hjälm.

I söndags fick jag och Elias följa med Annie, Albin och Hampus ut till Annies ö och landställe vid Trollskär. Isen var tjock, solen sken och det blev en underbar eftermiddag. Vi pratade, fikade och grabbarna lekte jättebra. 


Kortfattad resumé av saker som hänt 😄 Nu är det bästa Parneviks på tvn som gäller och sen uppladdning för en lyxig skön ledig onsdag i morgon. Då är det dags för julklappen – ansiktsbehandling på Gamla stans Spa och Salong. Då ska jag njuta och stanna klockan. Fast å andra sidan har jag tänkt att juica i två dagar nu, onsdag och torsdag, så jag kanske vill att tiden ska rusa iväg istället. Första gången någonsin, får se om det går bra 🙈🤣

Kram U / ❤

Remissen fixad

I fredags ringde jag Elisabethsjukhuset och bad om ett återbesök. Jag varken vill eller kan inte blunda längre. Jag har rannsakat mig själv under helgen och har insett att jag har mer ont och mer värk nu än innan min första operation juni-14. Jag haltar fortfarande och har nästan konstant vilovärk. Jag håller tummen hårt för att det bara är mina tre T:n som gäller framöver. Jag vill inte börja om med någon ny sjukdomsbild, jag vill inte få en ny utgångspunkt eller något nytt jävelskap att förhålla mig till. 

Idag ringde den medicinskt ansvarige läkaren från Elisabethsjukhuset mig och det var inget snack. Han ordnar med en remiss till röntgen direkt här i stan och så fort han får svaret så återkommer han. Röntgen är för att utesluta artros och för att hitta rätt väg att gå framöver. Vi får se…men jag håller tummen hårt för att jag kan bli av med värken. 

Det ger perspektiv när man tänker tillbaka. Tidigare har jag tänkt NÄR jag blir av med värken. Nu tänker jag snarare OM jag blir av med värken. Men jag vet att min tid kommer. Jag kommer att få uppleva det jag nu längtar så mycket efter. Snart hoppas jag ❤

Lite roligare saker nu…😄

Tycker ni om vegansk mat och rawfood och ni inte har varit på restaurang Kvass Bar och Råkök så måste ni gå dit. Jag var där idag med Daniela, min yogaförebild 💚 Jag hade ätit lunchlåda på jobbet men blev sugen på att äta där någon annan gång. Danielas Råpizza såg riktigt god ut.

Jag ska tillbaka till optikern i morgon, ska byts bågar. Nu kom de fram till att de kan ordna så att sadlar monteras på plastbågar. Nu blir urvalet större och jag är övertygad om att jag kommer hitta en båge jag trivs bättre med. Fritt byte inom 90 dagar 👍

I fredags var vi hemma hos Jocke och Elin och lärde oss spela ”Sjuan” Jisses vilket roligt kortspel. Lagom avancerat för mig en fredagskväll. Det kommer garanterat bli fler gånger. Både med Sjuan och herrskapet Gill.

Vi var på bio i lördags och såg Peter och Draken Elliott. Grymt bra film! Både gör oss vuxna och för barnen. Jag  både skrattade, grät och hoppade till av rädsla…och det var inte bara jag som vuxen som reagerade så 😜 Har ni inte sett den, gör det!

Fredagskänslan har kommit tillbaka nu när jag har börjat jobba. Den försvann ju helt naturligt under sjukskrivningen. Men nu så, ordningen är återställd 😂

Jag har hittat en serie som jag har fastnat totalt i. ”Homeland”på Netflix, hur har jag kunnat missa den? Samma råd som till filmen ovan, har ni inte sett dem så gör det för böveln.

Vi försöker minska skärmtiden för Elias och han har börjat visa ett större intresse för vad som händer i köket. Förra veckan gjorde han korv stroganoff så gott som helt på egen hand och ikväll bakade han vaniljmuffins med hallon. Jag som nästan höll på att klara en dag utan socker, men vad gör man inte för barnen 🙈😂

Som avslutning på den glada listan kommer dessa punkter:

# Min tandläkartid i morgon blev inställd 

# Jag bokade idag in min makeuplektion på      Make Up Store som jag vann förra veckan.

# Sist men inte minst, till helgen ska jag och min underbara vän Helena åka på en efterlängtad Yogahelg på Selma Spa i Sunne. Helgen bokades redan i januari och då var det en helg i september som gällde. Pga mina sista operationer blev helgen framflyttad men nu är det alltså äntligen dags. Om jag så bara kommer kunna ligga på yogamattan och vila i”barnets position” som kommer jag att njuta, vara i nuet och vara tacksam.

Som jag längtar ❤️❤️❤️

Kram till er och ha en fin vecka / U

Artros?

Lagom när jag börjar acceptera mina tre T:n, Tid, Tålamod och Träning, då väcks nästa frågetecken. Kan det vara artros som spökar? Kanske det som gör att höger höften jäklas och inte vill börja bli bättre?

Jag var hos sjukgymnasten idag och istället för att träna och få nya övningar så pratade vi bara och han testade igenom rörlighet och styrka. Att det inte blev någon träning berodde på min vurpa förra veckan. Jag har fortfarande värk efter den och är svullen på utsidan av höften/”övre låret”. Jag ska ta det lugnt en vecka till och sen börja fokusera på sätesmusklerna som han tror är största boven. 

Men…han funderar också starkt på om det är artros som har börjat att ge sig till känna. Han tycker att det är hög tid att göra en ny röntgen eftersom det inte har gjorts någon sen början av 2014. Det räcker med en slätröntgen för att se om det finns någon artros i höften. När jag berättade att jag tidigare hade tackat nej till ett återbesök till Anders Valentin i Uppsala då tittade han storögt på mig och sa:”Har man höftproblem tackar man inte nej till att få komma till Valentin. Det är som att tacka nej till att träffa påven…typ nästan i alla fall”.

Så i morgon fm är det jag som försöker komma fram på telefontiden till Ortopedmottagningen på Elisabethsjukhuset och ser om jag kan få en besökstid hos Valentin inom en snar framtid. 

Jag borde läsa in mig på vad artros är. Men jag tror jag väntar med det tills jag eventuellt får den diagnosen. Jag nöjer mig med mina tre T:n ett tag till. Skulle det vara artros jag har så får jag väl bryta ihop lite och sen komma igen på ny kula. Det  blir i sådana fall att tänka om lite och skapa ett nytt förhållningssätt till rörelse och motion. För så mycket vet jag att artros inte mår bättre av att vara stilla utan tvärtom. Brosket ska belastas och det finns även människor som kan ta kortare löpturer med artros i höfterna. Lovar att det var en av de första grejerna jag frågade sjukgymnasten om 😂

Nu har jag jobbat tre dagar den här veckan och det känns ordentligt i höfter, ljumskar och ländrygg. Jag låg med fötterna upp mot väggen och vilade medan Elias och Henrik lagade middagen tillsammans ikväll. De hade dukat fint och tänt ljus, riktig mysig torsdagsmiddag❤️ 

Nu är det simträning för Elias och sen blir det kaffe och en vetekaka som Elias bakade efter maten. Lätt att ta sig ur sockerträsket….eller hur? En annan dag!

Ha en mysig kväll! Kram U ❤️

Jag är igång…

…och det är jätteskönt! Otroligt kul att vara tillbaka på jobbet igen. Man blir ingen muntergök av att gå hemma direkt. Inte efter så många omgångar med sjukskrivningar i alla fall. Nu hoppas jag verkligen att jag aldrig mer behöver vara sjukskriven på heltid, känns som om jag har gjort mitt på något sätt. Fast det sa jag i mars också och då dök det upp två nya operationer jag skulle göra så det kanske är bäst att hålla truten för säkerhetsskull…och för en gångs skull 🙂

Första dagarna på jobbet innebar inte direkt något riktigt vanligt arbete. Jag skulle byta rum och det tar sin lilla tid med allt som ska fixas. En del möbler skulle flyttas, alla privata grejer samt allt arbetsmaterial. Jag kom i ordning helt och hållet så i morgon måndag är det bara att sätta igång och jobba på riktigt.

Höfterna värkte ganska mycket efter de två första dagarna. Men å andra sidan var det inga vanliga arbetsdagar utan det var lite mer fysiskt arbete än vad det kommer att vara. Så eldprovet blir nu i veckan som kommer, när det blir mer arbete framför datorn. Men jag ska sitta och stå om vartannat och hoppas på att minimera värken på så sätt. 

Igår gjorde vi höst ute i trädgården. Äntligen! Jag hade funderat ett tag på var jag skulle placera mina pelargoner över vintern så de skulle överleva. Men när jag tittade på dem igår insåg jag att jag inte behöver tänka på det längre. De var tvärdöda. Så ihjälfrusna som bara pelargoner kan bli. Så övervintringsproblemet löste sig ganska snabbt. Bara att hålla tummen för olivträden, att de inte hann frysa ihjäl dem också. Förbannar att jag var ute så sent trots att jag har varit hemma i två (!) månader.

Kratta löv är ju en helt ok sysselsättning när man inte har så många träd och buskar. Det kan ju nästan vara lite mysigt och meditativt. Men att böja sig ner och plocka upp dessa lövhögar, DET var det dummaste och minst genomtänkta jag har gjort på väldigt länge. Det är inte tungt men att klämma ihop ljumsken gång på gång är inte bra. Det märkte jag sen framåt kvällen. Aj, vad ont det gjorde. Jag kände hur jag tog tre steg tillbaka direkt och förbannade mig själv för att inte ha tänkt till. Men som vanligt gjorde inte rörelsen ont där och då i trädgården utan kom anfallandes med stormstyrka i efterhand. Sömnen påverkades ganska mycket natten till idag men å andra sidan kanske jag kan somna i tid ikväll. Vill inte börja arbetsveckan med minus på sömnkontot.
När det gäller höfterna förresten så börjar en orosklump att växa i magen. Min läkare som jag litar på till 100% har slutat sedan någon månad tillbaka och jobbar inte alls. Rykten florerar om att labrumrekonstruktioner, min tredje och fjärde operation, inte längre ska genomföras i Sverige. Det utförs inga sådana alls just nu i och med att det enbart är två läkare, varav min är den ena, som utför dessa operationer i landet. Det ska visst göras en ordentlig och noggrann uppföljning på dessa operationer innan man får fortsätta igen. Resultaten är visst inte så bra som de hoppats på. Det är inte så många år som denna operation har genomförts i Sverige. I USA har de däremot gjort labrumrekonstruktioner i många år och med väldigt bra resultat. Men kritiken som framförs är att många har blivit opererade i onödan, att det hade blivit ett bättre resultat utan artroskopin. 

Jag har inte blivit lovad några underverk och min läkare har inte lämnat några garantier. Han har tydligt framfört att ”en medelålders icke elittränad kvinna har inte de bästa förutsättningarna” och jag tillhör visst den kategorin. Många har även en övertro till ett kirurgiskt ingrepp. Operera mig och jag blir bra, stark och smärtfri direkt. Inte riktigt så det fungerar, ingreppet är den lilla delen. All rehabträning är det som avgör. Är man inte beredd att lägga ner timme efter timme på rehab så ska man inte genomgå någon operation

I min första operationsberättelse står det att jag har lätt begynnande artros i min höger höft. Höftartroskopi ska man vara väldigt restriktiv med om man har utvecklad artros eller om man är i förstadiet till det. Det har tydligen dykt upp några/många (?) fall där operationer har orsakat en kraftig utveckling av artros och där slutresultatet olyckligtvis kan bli att patienten efter ett antal operationer till slut ändå måste genomgå ett höftbyte. Detta gäller alla höftartroskopier som genomförs av olika operatörer, inte enbart min läkare. Men att få veta om man har utvecklat artros eller inte krävs en MR-röntgen och det är visst inte läkare så sugna på att remittera sina patienter till då det är väldigt dyrt. Men det hade varit intressant efter alla mina operationer att få genomgå en total efterkontroll med MR-röntgen. För att få svart på vitt att inga tillväxter av nya Cam/Pincer har skett, att ingen artros har utvecklats utan att allt ser ut som det ska. Ser allt bra ut är det ju de tre T:na som gäller, Tid, Träning och framför allt Tålamod. Är det något som är på tok där inne då spelar dessa T:n ingen som helst roll.

Jaja, jag riktar in mig på T:na så länge och hoppas allt reder upp sig och att oron/funderingarna försvinner. Jag litar fortfarande på min läkare och jag vill inte tro att han har gjort något som försvårar/förvärrar mina problem utan jag väljer att förbli positiv och hoppas han snart är tillbaka och jobbar igen.

Ha en skön söndag ❤️

Kram U