Tillbaka på ruta ett #svärfultmentyst

Idag var jag uppe till ”Stockholm Fysio och gym” för att få träffa en ultraljudsspecialist. Det är den första av tre undersökningar som jag ska gå igenom och som förhoppningsvis ska ge ledtrådar till vad det är som gör att jag fortfarande har sådan värk. 

Fast efter idag så verkar det inte behövas så många fler ledtrådar…. Sjukgymnasten vände och vred på mitt ben samtidigt som han ”cirkulerade med ultraljudsstaven”. Han tittade intensivt på skärmen och hittade exakt de punkterna som är extremt ömma. Han var oerhört noggrann och kändes väldigt seriös. 

Jag hade förmodligen hoppats på att jan lite glatt hade sagt: ”Nu vet jag problemet, enkelt att åtgärda, en liten inflammation bara…det kommer räcka med en kortisonspruta så är all värk borta”. Typ så hade jag hoppats och önskat få höra. Men istället säger han att…håll i er… ”Din cam och pincer har kommit tillbaka, det har växt ut igen”. 

Snacka om käftsmäll! Jag är tillbaka på ruta ett. Mina första två operationer, juni och juli 2014, var just att såga bort sådana utväxter. Skit! Det var inte alls vad jag ville höra. Nu blev det en massa frågetecken. Tur att jah ska träffa läkaren på måndag för då är det dags för andra undersökningen, sövning och bedövning av leden. Vad ska jag göra för att undvika att mitt labrum går sönder igen (tätningsringen som sitter i ledskålen)? Måste jag opereras igen? Om inte operation, måste jag leva med den här värken för tid och evighet? Går det att operera samma höft en fjärde gång? Bättre med höftbyte? Kommer det bara att bli värre och värre?

Bläää, jag trodde det hade vänt? Det vände visst så jäkla tvärt att jag kom tillbaka till ruta ett som en förbannad boomerang. Hoppas nu att läkaren har en riktigt bra och smidig lösning på det här för ju mer jag tänker på det desto tråkigare känns det. Jag känner att jag har svårt att ta till mig det här och att jag skjuter det ifrån mig duktigt.

Men förutom denna dag dag som tog ner mig på realistiska jorden igen så ska jag omedelbart börja njuta av min lilla semester jag har nu. Jag är ledig imorgon och sen hela nästa vecka. Nathalie och Toby är hemma från England, Simon tar studenten på lördag, Henrik fyllde igår…ja det händer ganska mycket kul ändå. Och jag är på väg mot en lösning på höfterna. Den kanske inte blir så snabb som jag hoppats på men jag har i alla fall ett svar på vad det är som gör så ont. 

Jag råkade lite försiktigt för någon vecka säga att jag trodde att det hade vänt. Tyvärr så verkar det precis ha startat om. Lite att bita i, en ny utmaning kan man väl säga 💕

För övrigt har jag fått ytterligare bevis för att livet är skört. Bevis som har tagit ganska hårt, som visar att livet kan vända och förändras väldigt fort. Så lova mig att FU njuter av livet, krama om de du tycker om och berätta det för dem. Skjut inte upp allt till en annan dag, gör det du mår bra av redan idag.

Lång kram från mig ❤️