Reaktion på kortisonet

Reaktion på kortisonet

Idag har jag ätit klart dosen på högsta nivån (60 mg/dag) och från och med i morgon ska jag börja trappa ner och fasa ut medicinen.  Jag har chockat upp kortisolnivån (stresshormonet) i kroppen med hjälp av kortisonet och detta i sin tur ska förenklat hejda utvecklingen och förhoppningsvis dämpa inflammationen. I det stora hela har jag mått väldigt bra av medicinen. Ska jag vara helt ärlig så har jag i mångt och mycket mått bättre än jag har gjort på länge. Om man bortser från höften så har jag rent ut sagt mått skitbra. Hade det inte varit så läskiga biverkningarna hade jag gärna gått på en sån här kur lite då och då 😜

Jag har inte på många många år haft sådan här energi och varit så här effektiv. Jag har haft både lust och ork till mycket, speciellt under de första tre dagarna. Jag har fått massor gjort och ändå haft ork kvar till annat. Jag har känt mig glad, upprymd och stark. Jag har några vänner och några kollegor som jag avundas pga deras outtröttliga energi. De som på vardagar även efter jobb, handling och matlagning orkar klämma in träning och kanske även någon ytterligare aktivitet på det. De som vill ha hela helgen inplanerad och som inte behöver ha lördag och söndag för återhämtning. Är det så här de känner det jämnt?

Skulle man äta kortison under en längre tid, mer än två veckor, då skulle inte den här positiva biverkningen finnas utan då skulle nog de andra mindre trevliga, rent ut sagt obehagliga biverkningarna dyka upp.

Nedan text är kopierad från 1177.se 

”Vanliga biverkningar

vätskeansamling

högt blodtryck

påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring

hudförtunning

försämrad sårläkning

rubbning i saltbalansen i form av för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt

för hög sockerhalt i blod och urin

benskörhet och muskelförtvining. 

Mindre vanliga biverkningar 

grön starr
grå starr

ökad risk för att få blodpropp.

Om du tar höga doser kan du få psykiska reaktioner som depression eller mani.

Sällsynta biverkningar 
godartad tryckökning i skallen
benröta

senbristning.”

Just de vanliga biverkningarna var lite väl tuffa kan jag tycka. Jag har tidigare pga medicin haft förhöjt blodtryck och jag äter redan kalcium och d-vitamin mot låg bentäthet (början till benskörhet). Inte skulle jag vilja lägga på mig vätska och gå upp i vikt heller efter att ha gått ner 10 kg, fåfängt kanske men så känns det. Nu när jag håller på att få lite mer muskler vill jag inte drabbas av muskelförtvining heller. Kanske bättre att vara lite trött emellanåt. Det mest viktiga blir ju nästan alltid gjort ändå. Fast visst…till jul kanske det skulle vara bra att kliva på en hög och intensiv kur. Så är huset städat, julklapparna inköpta och allt pynt uppsatt på 3-4 dagar 😂😂 Nu hoppas jag bara att mitt eget kortisol fortsätter att produceras och att uttrappningen av kortisonet går utan problem.
Inte bara jag som har haft full fart. Det har varit en relativt sval och vansinnigt torr sommar men det som planterats har växt något otroligt i trädgården.

Häromdagen. Tomaten fick vi binda upp i taket.


Ny variant för i år, tobaksplanta. Vet inte om jag tycker den är snygg eller inte 😂

Har varit ett litet 99 kronors olivträd som överlevt en vinter. Har dragit iväg massor i sommar 😍

En Petuniaplanta, ev en Surfina. Jag är lite osäker på skillnaden de emellan. Men oavsett så var det en liten planta jag planterade😂


Idag har det varit en riktig slö dag hemma med många timmars tittande på friidrotts-VM i London. Ingen speedad ”halvhög” känsla utan lite mer chill än de senaste dagarna.  Ingen träning idag men ganska mycket kyla på höften, alltid något. Första semesterdagen som faktiskt har varit riktigt slö och det med gott samvete ❤️😜

Kram från mig / U

Snart bara tre veckor kvar…det mesta är beställt och vi funderar fortfarande på namnet. Jag är mest inne på Zoey eller Sascha just nu, men vi får se vad det blir till slut 😍

Annonser

Äntligen en höftdiagnos att utgå ifrån + sommarkväll vid Sundbyholm ☀️

Igår hade jag telefontid med min läkare, uppföljning av mina tre undersökningar som jag blev remitterad till i slutet av mars. Jag har sett fram det här samtalet mest pga den anledningen att jag äntligen skulle få ett svar på vad det är som gör så förbannat ont. Jag har konstant värk men den varierar som tur är i styrka och ligger inte på max flera dagar i sträck. Nu har jag fått en diagnos och framförallt vågade jag ställa den avgörande frågan: kommer jag någonsin bli av med värken? Svaret blev som tur var ett ja på den frågan men med tillägget att det kan ta tid, väldigt lång tid. Det jag har är en stor kronisk inflammation i höftens största slemsäck, på läkarspråk Trokanterbursit.

9/10 av de som drabbas är medelålders kvinnor och för de allra flesta läker det ut efter några veckor. Jag har haft min arga slemsäck i 4 år så den verkar vara ganska segdragen och envis. Vid operation 5 och 6 opererades slemsäckarna bort och på vänster sida så växte den ut utan att bli inflammerad igen. Tyvärr blev inte fallet så på höger sida. Där blev den lika inflammerad igen som den säcken som togs bort. I den situationen kunde man ju önska att de inte växte ut igen, att man istället kunde plugga igen den och att den inte kom tillbaka. När den gör riktigt ont kan den svälla upp till 8-10 gångers storlek 🙈

Så vad blev direktiven från läkaren då? Mer träning och med fokus främst på lårmusklerna för att de ska orka bära belastningen istället för höfterna. Aktiv nerkylning av höft/slemsäck när jag får ont. Alltså ligga på sidan och lägga en ispåse eller något riktigt kallt på höften, då krymper slemsäcken och värken kan avta…låter ganska kallt men logiskt. Jag ska antingen gå långsamt eller använda kryckor, inte halta. Plus att jag idag har startat en dunderkur med kortisontabletter.  En kort intensiv kur på 10 dagar. 5 dagar med stark dos och sen nedtrappning i 5 dagar. Är lite orolig för de hemska biverkningarna men hoppas de inte hinner dyka upp på den korta tiden. Idag efter att ha smällt i mig 60 mg kortison vid lunchtid så har jag känt mig väldigt pigg och är fortfarande när klockan snart är 23 hyfsat pigg för att vara mig. Kan jag få mindre värk och den enda biverkningen är extra energi och pigghet då kan jag äta kortison för alltid 😂 jag får göra en utvärdering längre fram men jag har starka förhoppningar om att det blir bra…så småningom…i alla fall någon gång ❤️

Så hoppet är fortfarande uppe, till och med starkare än tidigare. Jag får fortsätta ha tålamod och fortsätta att hantera värken på samma sätt som tidigare. Få ännu mer kraft och fokus på träningen i höst, plocka fram kryckorna lite oftare och lägga mig ner oftare och vila med kyla på höfterna så kommer det ordna upp sig det här också 👍

Vi har fått främmande från Skåne idag. Peter och hans son Eric brukar komma upp några dagar varje sommar, det har blivit en tradition. Det är häftigt med Elias och Eric, även fast de inte träffas så ofta, 2-3 ggr/år så är det som om uppehållen aldrig hade existerat. Idag hälsade de på varandra och sen tog det mindre än en minut innan de hade dragit upp på övervåningen och hade börjat leka. Helt automatiskt, inga tysta trevande stunder i början utan pang på direkt 😂

Efter maten åkte vi ut till Sundbyholm och köpte glass, strosade runt och tittade på båtar och njöt av den vackra men lite kyliga kvällen.

Det är en riktig oas och vacker, mysigt plats vi har så nära stan.

Nu ska jag ta bort den från början frusna vetekudden från höften och gå ut till de andra i soffan. Ett ganska skönt sätt att vila faktiskt även fast det gör ganska isande ont djupt ner i höften. Hoppas det är när slemsäcken krymper som det gör ont på det där sättet. Blir svårt att fixa kylan sen på jobbet men får klura ut något. Första problemet är ju att vi inte har någon frys jag kan låna. Tror det bara finns en i arresten och en uppe på Tekniska roteln men de har ju inte jag tillgång till. Jaja, 2,5 vecka kvar ☀️

Kram från mig ❤️

Mer förvirrad än vanligt…tror jag

Efter några intensiva, sociala och roliga dagar med födelsedagsfirande, studentfirande och dotter hemma från England så blev det ändå måndag och ny vecka. En vecka som jag har sett fram emot pga två små detaljer: semester och kattvakt. 

Vi fick hem katten, Simons fina Sally, igår kväll. Samtidigt som jag njöt av att äntligen få ja en katt här hemma så var det vemodigt då både Nathalie och Simon skulle ta sällskap till Durham, England. Nathalie pluggar där och nu skulle Simon, den nybakta studenten, följa med sin syster för att få uppleva universitetsfirandet/festandet i tolv hela dagar 😳 Jag blir alltid ledsen och vemodig när det är dags att säga hejdå och nu när båda stora barnen skulle åka kändes det tuffare än vanligt. Men nu fick vi låna Sally under tiden och det gick hur smidigt som helst ända till vi skulle sova… Då satte Sally igång att jama och leka. Ingen av oss tre fick speciellt många timmars sömn och det slutade med att Elias kom in till oss, jag gick ut från sovrummet, stängde dörren och bytte sovplats några gånger, soffa-Elias däng-soffa- Elias säng och soffan igen. Jädra katt, hoppas alla andra nätter blir bättre 😂

Semester för mig är att slippa ställa klockan men i morse, första dagen på semestern, var jag tvungen. Klockan 8 skulle jag checka in på Köpings kirurgiska mottagning. Det var dags för undersökning nr 2 av 3. Jag skulle sövas och få bedövning i leden. Bedövningen skulle hjälpa läkaren att utröna var problemet sitter. När jag står i omklädningsrummet kommer en kvinna in. Vi hälsar snabbt genom ett litet hej och en nickning. Sen frågar hon mig om jag bloggar och om jag heter Ulrika. Åh så skoj, det var en kvinna som läser min blogg och som kände igen mig. Som tur var fick vi till ett litet samtal efter undersökningarna, mycket trevligt att träffa på henne.

Efter lite väntan så var det min tur. Jag fick ett kort litet rus, en sedering genom sömnmedel som sprutades in i armen. Alldeles lagom så jag sov precis under tiden som läkaren gav mig sprutor på bägge sidorna.

Senaste modet från Berendsen

Tråkiga kala rum att vänta i

20 minuter efter jag hade tittat på klockan i operationsrummet så vaknade jag upp, ganska klarvaken, på uppvaket. Aldrig smakar väl kaffe och smörgås lika bra som där. Efter lite nervositet och en påtvingad fasta. 

Ytterligare väntan i olika rum innan jag fick  träffa läkaren. Och det är nu förvirringen börjar. Jag hade fått till mig i torsdags på ultraljudet, att min cam och pincer hade vuxit ut igen. Ett ganska hårt slag men som jag ändå bearbetat och förlikat mig med, det är ju trots allt en diagnos. Nu säger min läkare att det är svårt att se om det är cam och pincer på ultraljud och att han snarare tror att det är brosk. Inte nyutväxt cam och pincer. Men vad det är istället som kan vara problemet får jag inte veta. Han jobbar bara den här veckan och sen går han på semester. Alltså kommer det bli ytterligare 5-6 veckor utan att det händer något. Jag måste försöka få till en tid till MR också. Sja ringa dit i morgon, min remiss verkar ha försvunnit.

Så jag vet inte så mycket mer när jag åker därifrån. Självklart skönt om det inte är cam och pincer men ovissheten är ganska jobbig.

Belöningen efteråt medan jag väntade på Henrik.

Eftermiddagen har jag tillbringat i soffan med en väldig värk i höfter och ljumskar. Men jag fick veta att det hade sprutats in kortison också och då vet jag ju att det kan spänna och värka rejält. Hoppas det släpper till i morgon, jag vill hinna njuta av min semester lite också.

Sally har legat gömd mestadels hela dagen och vi har fått tvinga fram henne emellanåt. Hoppas hon sover ordentligt i natt även fast hon har legat och vilat hela dagen.

Ikväll kom vår första matkasse från Citygross. Det ska bli jättespännande! Just nu har de 200kr rabatt på en kasse och hemkörning kostar inte mer än 50kr. Även fast Citygross ligger i Västerås. Elias fick välja vilken kasse vi skulle ha och när han tittade på recepten så valde han Viktväktarkassen. De recepten låter verkligen hur goda som helst och han föredrog dem före Barnkassen. Det var väldigt fräscha råvaror och bra hållbarhetsdatum på alla grejerna. Om det här blir bra så kan det nog hända att vi kommer att ta en kasse därifrån emellanåt. Man kan välja mellan många olika varianter av kassar och man behöver inte binda upp sig på något abonnemang. Plus att det går att lägga till övriga varor som man vill ha hemkörda, alltså en komplett veckohandling, för samma 50kr. Låter hur smidigt som helst!

Nu ska jag leta upp Sally och se om hon är redo att komma fram ett tag 😜

Kram U ❤️

Efter kortisonet

Igår fick jag kortisonsprutor i båda höfterna och efter dessa injektioner hoppas jag ju att allting vänder. Själva sprutorna märkte jag inget av då jag sov gott på operationsbordet. Det var inte riktig djup narkos utan ett kraftigt sömnmedel som de sprutade in i blodet på mig. Läs mer

Jag ser solen!

Vi är äntligen på vägen och ska få ett välkommet miljöombyte. Vi styr kosan ner till svärföräldrarna  i Skåne. Regnskurarna har varit många och stundtals vräkte regnet ner så att sikten var lika med noll.

Strax efter Skånegränsen kom solen fram. Det finns hopp om denna sommar…. I alla fall till i morgon då det visst ska regna här också. Läs mer

En dag med kortison och änglar

Idag lyckades jag igen.
Att glömma VISA-kortet i parkeringsautomaten. Tredje gången det har hänt och alla dom tre gångerna har en vänlig ärlig själ hittat mitt kort.

Läs mer