Tillbaka på ruta ett #svärfultmentyst

Idag var jag uppe till ”Stockholm Fysio och gym” för att få träffa en ultraljudsspecialist. Det är den första av tre undersökningar som jag ska gå igenom och som förhoppningsvis ska ge ledtrådar till vad det är som gör att jag fortfarande har sådan värk. 

Fast efter idag så verkar det inte behövas så många fler ledtrådar…. Sjukgymnasten vände och vred på mitt ben samtidigt som han ”cirkulerade med ultraljudsstaven”. Han tittade intensivt på skärmen och hittade exakt de punkterna som är extremt ömma. Han var oerhört noggrann och kändes väldigt seriös. 

Jag hade förmodligen hoppats på att jan lite glatt hade sagt: ”Nu vet jag problemet, enkelt att åtgärda, en liten inflammation bara…det kommer räcka med en kortisonspruta så är all värk borta”. Typ så hade jag hoppats och önskat få höra. Men istället säger han att…håll i er… ”Din cam och pincer har kommit tillbaka, det har växt ut igen”. 

Snacka om käftsmäll! Jag är tillbaka på ruta ett. Mina första två operationer, juni och juli 2014, var just att såga bort sådana utväxter. Skit! Det var inte alls vad jag ville höra. Nu blev det en massa frågetecken. Tur att jah ska träffa läkaren på måndag för då är det dags för andra undersökningen, sövning och bedövning av leden. Vad ska jag göra för att undvika att mitt labrum går sönder igen (tätningsringen som sitter i ledskålen)? Måste jag opereras igen? Om inte operation, måste jag leva med den här värken för tid och evighet? Går det att operera samma höft en fjärde gång? Bättre med höftbyte? Kommer det bara att bli värre och värre?

Bläää, jag trodde det hade vänt? Det vände visst så jäkla tvärt att jag kom tillbaka till ruta ett som en förbannad boomerang. Hoppas nu att läkaren har en riktigt bra och smidig lösning på det här för ju mer jag tänker på det desto tråkigare känns det. Jag känner att jag har svårt att ta till mig det här och att jag skjuter det ifrån mig duktigt.

Men förutom denna dag dag som tog ner mig på realistiska jorden igen så ska jag omedelbart börja njuta av min lilla semester jag har nu. Jag är ledig imorgon och sen hela nästa vecka. Nathalie och Toby är hemma från England, Simon tar studenten på lördag, Henrik fyllde igår…ja det händer ganska mycket kul ändå. Och jag är på väg mot en lösning på höfterna. Den kanske inte blir så snabb som jag hoppats på men jag har i alla fall ett svar på vad det är som gör så ont. 

Jag råkade lite försiktigt för någon vecka säga att jag trodde att det hade vänt. Tyvärr så verkar det precis ha startat om. Lite att bita i, en ny utmaning kan man väl säga 💕

För övrigt har jag fått ytterligare bevis för att livet är skört. Bevis som har tagit ganska hårt, som visar att livet kan vända och förändras väldigt fort. Så lova mig att FU njuter av livet, krama om de du tycker om och berätta det för dem. Skjut inte upp allt till en annan dag, gör det du mår bra av redan idag.

Lång kram från mig ❤️

Det svänger så fort 

Förra gången jag var hos sjukgymnasten svävade jag nästan ut därifrån och det enda jag tänkte på var att jag under våren skulle försöka jogga lite. Att det snart skulle vara dags för rehabens eldprov.

Idag, två veckor senare, går jag ut därifrån med tyngre haltande steg. Det är ett bakslag just nu och höger höften värker rejält. Det är jobbigt att båda sitta, stå och gå för tillfället. Exakt så här beter sig artrosen enligt min sjukgymnast. Slätröntgen som jag gjorde i slutet av förra året visade på att jag hade lätt begynnande artros. Det har jag tolkat som att min artros var så liten att den nästan var obefintlig. Så är det nog inte riktigt. Har man artros så har man. Sen finns det naturligtvis olika grader av artros men graden av artros är inte alltid förknippat med graden av värk. En del har väldigt mycket artros men känner inte speciellt mycket och en del har lite artros och känner väldigt mycket.

Artros kan också accelerera väldigt olika fort hos olika personer. Det finns personer som har gått från lätt till svår artros på några månader. Hos en del personer kan det däremot ta tiotalet år innan de uppnår samma grava artros. All artros utvecklas nog inte heller…tror jag. Eller kanske snarare menar…hoppas jag. Jag har fått för mig att man kan ha tur och att man kan hålla den i schack. Det är så jag har tänkt mig det här. Lagom träning, rätt medicinering och så ska jag bli expert på att läsa av och tyda kroppens signaler. Då kanske det inte blir så illa det här. 

Det går inte att kötta på och träna sig genom värken, då blir det bara värre. Det gäller att lyssna på kroppen och låta kroppen göra det höften bestämmer. Inte tvärtom. Det är inte läge att tvinga höften till något, då blir det bara värre. Det blir nog den svåraste utmaningen för mig 😞 

Hitta rätt träning och fortsätta med glukosamin. Jag slutade ju med glukosamin för ca 1,5-2 veckor sen för jag mådde så bra. Eeehh…dumt! Urdumt!! Nu har jag börjat med medicinen igen och ska se om jag får tillbaka den bra känslan igen. 

Den varianten jag åt först.

Den här köpte jag på Apoteket häromdagen.

Vet inte om det är någon större skillnad på de två olika medicinerna men jag fick ta den som gick fortast att få tag på. Det tar tyvärr några veckor att få ett resultat av den men kommer  effekten tillbaka så kommer jag inte sluta med dessa tabletter, det är en sak som är säker 😄

Så nu ska jag läsa på mer om artros och se vad jag kan göra för att underlätta för mig. Att jag har mer ont nu kan även bero på den infektion som har etsat sig fast i kroppen. Ont i halsen, huvudvärk och en galen trötthet har hängt sig fast i snart två veckors tid. Det onda har kommit och gått men tyvärr alltid kommit tillbaka. Enligt sjukgymnasten så kan man känna av värken mer om det härjar en infektion i kroppen. Varför bara få ont på ett ställe liksom? Höfterna ska alltid vara med på ett hörn 😡

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Skittrist om det skulle vara artros på riktigt. Men det är ett nytt utgångsläge och det går säkert att göra något bra av det här också. Lite mer lyhörd och fortsatt användning av kryckor emellanåt för att inte förvärra värken när den är igångtriggad. Jag håller tummen för att det bara är ett kort bakslag och att artrosen fortfarande är obefintlig. Annars hoppas jag att orken finns där för att lika optimistiskt kasta mig över den här nya resan som troligtvis är så mycket längre än jag nånsin har kunnat föreställa mig. Från att för några veckor sen tro att jag var på upploppet och nära målet till att nu antagligen befinna mig oerhört långt ifrån känns lite sådär. Men lite klämkäckt är det väl bara att gilla läget och göra det bästa av saken.

Roliga och lite konstiga saker har hänt sen senaste inlägget och mycket jag har tänkt att jag skulle skriva om. Men orken har inte funnits riktigt så det har stannat vid tanken.

Jag har klippt mig. Grannfrun och jag var på ett knepigt event i fredags där stora vinster skulle lottas ut under kvällen men all spänning uteblev och vinnarna korades på sociala medier mitt i natten istället. Allt kändes lite oseriöst och de företag som höll i detta tappade två potentiella kunder. Vi har varit hemma hos Elin och Jocke på mat och kortspel. Elias och jag provade Jockes VM-Gud hjälm.

I söndags fick jag och Elias följa med Annie, Albin och Hampus ut till Annies ö och landställe vid Trollskär. Isen var tjock, solen sken och det blev en underbar eftermiddag. Vi pratade, fikade och grabbarna lekte jättebra. 


Kortfattad resumé av saker som hänt 😄 Nu är det bästa Parneviks på tvn som gäller och sen uppladdning för en lyxig skön ledig onsdag i morgon. Då är det dags för julklappen – ansiktsbehandling på Gamla stans Spa och Salong. Då ska jag njuta och stanna klockan. Fast å andra sidan har jag tänkt att juica i två dagar nu, onsdag och torsdag, så jag kanske vill att tiden ska rusa iväg istället. Första gången någonsin, får se om det går bra 🙈🤣

Kram U / ❤

Artros?

Lagom när jag börjar acceptera mina tre T:n, Tid, Tålamod och Träning, då väcks nästa frågetecken. Kan det vara artros som spökar? Kanske det som gör att höger höften jäklas och inte vill börja bli bättre?

Jag var hos sjukgymnasten idag och istället för att träna och få nya övningar så pratade vi bara och han testade igenom rörlighet och styrka. Att det inte blev någon träning berodde på min vurpa förra veckan. Jag har fortfarande värk efter den och är svullen på utsidan av höften/”övre låret”. Jag ska ta det lugnt en vecka till och sen börja fokusera på sätesmusklerna som han tror är största boven. 

Men…han funderar också starkt på om det är artros som har börjat att ge sig till känna. Han tycker att det är hög tid att göra en ny röntgen eftersom det inte har gjorts någon sen början av 2014. Det räcker med en slätröntgen för att se om det finns någon artros i höften. När jag berättade att jag tidigare hade tackat nej till ett återbesök till Anders Valentin i Uppsala då tittade han storögt på mig och sa:”Har man höftproblem tackar man inte nej till att få komma till Valentin. Det är som att tacka nej till att träffa påven…typ nästan i alla fall”.

Så i morgon fm är det jag som försöker komma fram på telefontiden till Ortopedmottagningen på Elisabethsjukhuset och ser om jag kan få en besökstid hos Valentin inom en snar framtid. 

Jag borde läsa in mig på vad artros är. Men jag tror jag väntar med det tills jag eventuellt får den diagnosen. Jag nöjer mig med mina tre T:n ett tag till. Skulle det vara artros jag har så får jag väl bryta ihop lite och sen komma igen på ny kula. Det  blir i sådana fall att tänka om lite och skapa ett nytt förhållningssätt till rörelse och motion. För så mycket vet jag att artros inte mår bättre av att vara stilla utan tvärtom. Brosket ska belastas och det finns även människor som kan ta kortare löpturer med artros i höfterna. Lovar att det var en av de första grejerna jag frågade sjukgymnasten om 😂

Nu har jag jobbat tre dagar den här veckan och det känns ordentligt i höfter, ljumskar och ländrygg. Jag låg med fötterna upp mot väggen och vilade medan Elias och Henrik lagade middagen tillsammans ikväll. De hade dukat fint och tänt ljus, riktig mysig torsdagsmiddag❤️ 

Nu är det simträning för Elias och sen blir det kaffe och en vetekaka som Elias bakade efter maten. Lätt att ta sig ur sockerträsket….eller hur? En annan dag!

Ha en mysig kväll! Kram U ❤️

Vilken fredag!

Alla har vi bra dagar och dåliga dagar. Det här var definitivt en av de bättre. Fast den kanske hade kunnat börja lite bättre. Elias blev sen till fritids, fick äta frukosten hemma och han var helt slut efter att ha varit både ledsen och rädd. Allt på grund av ett plåster som skulle tas bort från knät. Det lossnade till slut och vi kom iväg till skola och jobb lite senare än vanligt.
Läs mer

Årets första förändringar 

I 43 år har jag levt med fast telefon och en dagstidning i pappersformat. Det blir en vana, det har liksom alltid funnits där. Bara för att det ska vara så. Men inte nu längre. Igår försvann den fasta telefonen och idag låg det ingen tidning i brevlådan, en ny era har påbörjats. Läs mer

En skön start på veckan

Den här dagen har varit bra…på många sätt. Den började precis som alla andra vardagsmorgnar. Vi går upp när klockan ringer och jag ser till att Elias blir klar tills det är dags att Henrik skjutsar i väg honom till skolan. När de har stängt dörren bakom sig sätter jag igång kaffemaskinen, tar min morgonmedicin, sköljer groddarna och sen kryper jag ner i sängen igen. Det är här, precis här, den bästa stunden på dagen börjar. Läs mer